”Lättare skriva om sorgliga grejer”

– Musiken blir ett sätt att få ur sig sina tankar, säger Viktor, en av killarna i hiphop-kollektivet Locked Gates i Borlänge.

Vi sitter och pratar om vad det innebär att skapa sin egen musik, på egen hand och tillsammans med kompisar. Och vad det är de vill uttrycka.

–Det blir mest sorgliga grejer, konstaterar de.

Snart tillbaka till samtalet. Men först musik!

Rummet är inte större än ett ordinärt vardagsrum. Utmed ena väggen står Viktor, Lukas och Jakob med var sin mikrofon i handen. På var sin sida om dem – några bastanta högtalare.

Ljudvolymen visar sig snabbt vara, rent konkret, öronbedövande. Öronproppar anbefalles. De delas ut gratis vid entrén.

De tre ingår i ett hiphop-kollektiv med bas i Borlänge. Var och en skapar visserligen sin egen musik. Men genom kollektivet peppar de varandra, testar och utvecklar ihop, och som nu, framför varandras låtar tillsammans.

På ett par meters avstånd står ett gäng ungdomar och lyssnar. De gungar i takt med musiken. Ger feedback tillbaka. Jublar efter varje låt. Stämningen är familjär.

Är det bildande att skapa hiphop-beats och textverser på rim? Inte så självklart, kan någon tycka. Men forskare svarar ja.
Läs mer om hur stökig musik och städad folkbildning fann varandra >

Musikaliskt utbyte

Vi befinner oss i en lokal som trots sin begränsade yta kallas Residenset. Hit inbjuder Bilda i Jönköping, i ett samarbete med kommunen och KFUM Ungdomens hus, in ungdomar att komma och göra musik tillsammans. För närvarande ingår ungefär 15 olika band i verksamheten.

När Locked Gates är klara är det dags för Amelie att beträda den del av rummet som med god vilja kan ses som en scen. Hon är hemmahörande här i Jönköping och har genom åren ofta varit i Residenset och skapat musik. Tidigare var hon med i den verksamhet som kallades Girls Allowed där enbart tjejer deltog. Nu gör hon mest egen musik.

Amelie och killarna från Borlänge har aldrig träffats. Det som sker här och nu är ett musikaliskt utbyte mellan två Bilda-regioner, Bilda Mitt och Bilda Sydöst. När ungdomarna nu möts råder ingen tvekan om att de stöttar och peppar varandra. När vi sitter ner och pratar glider de snabbt in på gemensamma sammanhang och referenser. Om att skriva sina egna texter, om att spela inför publik, som ofta är de egna kompisarna, och om drömmar framåt, mot något större.

– Min dröm är att få ge ut mitt eget album och sedan göra en tour, berättar Amelie.

– Att få ha konserter, att spela inför människor, det är det bästa jag vet, fyller Lukas i.

Men att spela inför andra är bara en del av musiken. Det mesta handlar om att skapa och att öva. Genom att vara ett kollektiv kan de göra det tillsammans, berättar killarna i Locked Gates.

– Det fungerar jättebra. Om jag sitter hemma och skapar ett nytt beat på datorn, då skickar jag iväg det till de andra och får höra vad de tycker, berättar Jakob.

– Ja, det blir mycket roligare att skapa musiken tillsammans, fyller Lukas i.

De konstaterar allihop, som det verkar både spontant och trovärdigt, att Bilda betytt massor för att de över huvud taget skulle komma igång. Inte minst för att ge dem möjligheter att spela tillsammans och att möta andra som skapar musik.

Språket centralt

Angelica Liv och Magnus Gunnerfeldt hör till dem som skulle kunna ta åt sig äran för detta, men de själva tycks vilja ligga lågt.

Båda arbetar med musik, som verksamhetsutvecklare i Bilda Sydöst respektive i Bilda Mitt. Bostads- och arbetsorter är Jönköping respektive Borlänge. Det är dessa två som varit med och ordnat det här utbytet mellan unga musikskapare i olika delar av landet. Och även om de personligen egentligen identifierar sig med annan musik understryker de hiphopen som sann och god folkbildning.

Språket är en central del. Att arbeta med sitt eget språk. Att skapa sin berättelse. Men också naturligtvis att utveckla sitt musikaliska uttryck, att öva och förfina.

Något som skiljer sig åt när hiphopare vill samarbeta med ett studieförbund jämfört med exempelvis rock- och popband, är att de egentligen inte behöver samma hjälp med att ordna replokal eller instrument. Här behövs inget trumset eller förstärkare. Den egna datorn räcker.

– Men vi kan hjälpa till så att de hittar varandra, för att spela och utvecklas tillsammans. Och att ordna med workshops och spelningar, förklarar Magnus

Angelica fyller i och berättar om den tidigare satsningen i Bilda Sydöst, Girls Allowed. Den var ett initiativ för att få fler tjejer att spela och göra sin egen musik.

– Idag har vi en ganska jämn fördelningen mellan killar och tjejer, så det är inte lika angeläget just nu.

Tjejer måste vara bättre

Apropå tjejer och killar – är det någon skillnad mellan hiphop skapad av killar respektive tjejer?

– Nja, det är nog ingen skillnad, funderar Viktor.

– Det tycker jag att det är, kontrar Amelie.

Hon förklarar:

– Som tjej måste du skriva lite bättre, sjunga lite bättre, producera lite bättre för att räknas med. Annars kommer du inte få plats. Dessutom, kvinnliga rappare appellerar främst till tjejer, medan manliga appellerar till både killar och tjejer.

Här håller Viktor med.

– Ja, det finns en tråkig trend att killar clownar tjejer som rappar. Att de inte tas på allvar.

Schabloner och sorg

Hiphop är stort i Sverige. När streamingtjänsten Spotify sammanställde sin lista över den mest spelade musiken under 2022 var det sex hiphop-artister bland de tio som låg i topp. Gäller samma bild inom studieförbunden, att det är hiphopen som dominerar musikverksamheten?

Nej, faktiskt inte, säger Magnus Gunnerfeldt och förklarar:

– Det handlar om flera orsaker. En är att hiphopen i sin grund är rebellisk, eller i alla fall vill framstå som sådan. Då kan steget att samarbeta med något så etablerat som ett studieförbund vara långt.

– Det är också en klassfråga. Föräldrarna till många av de barn och ungdomar som håller på med hiphop har ingen egen erfarenhet av studieförbund. Och de befinner sig också på avstånd från det etablerade svenska föreningslivet.

Apropå rebellisk. Fylls inte hiphopen med texter om våld, vapen och stereotypa könsroller?

Det är delvis sant, men också en myt, menar Magnus.

– Varje musikstil har sina schabloner, och inom hiphopen finns en tradition med sådana texter. Hiphopen har som genre ursprungligen vuxit fram i hårda miljöer, vilket inte behöver betyda att den som sjunger själv har sådana erfarenheter. Man följer en tradition.

Så vad vill killarna i Locked Gates, som när de uppträder helst använder sina artistnamn – GEDIN, Modest God och Jakob1134 – uttrycka i sin pulserande hiphop med oerhört snabba rytmiska texter?

– Mest sorgliga saker, säger Lukas, Viktor och Jakob med nästan en mun, utan att se särskilt sorgsna ut.

Det är svårare att skriva glada låtar, förklarar de. Det blir mera endimensionellt. Och musiken är ett bra sätt att få ur sig tankar man har inom sig.

– Ni finns helt enkelt i Sad Boys-genren, konstaterar Amelie med ett vänligt skratt.

– Precis så är det, ler killarna i Locked Gates.