Skip to main content

Att se alla människor och lyfta den svagaste

Uppdaterad:

Birgitta Karlsson från Västra Harg kom i kontakt med folkbildningen redan 1958 och är fortfarande aktiv som cirkelledare. Här berättar hon att det har betytt mycket positivt för henne att vara cirkelledare.

– När jag tänker på att vara cirkelledare går minnena till den första cirkeln som jag anmälde mig till. Det var en bokföringscirkel direkt efter folkskolan. Jag ville lära mig något om bokföring och sökte mig då till folkbildningen. Året var 1958 och det kändes ganska nytt då att gå en cirkel på kvällstid för att lära sig något man hade intresse för. Vilket studieförbund kommer jag inte ihåg.

Så börjar Birgitta Karlsson från Västra Harg utanför Mjölby sin berättelse om sin långa tid inom folkbildningen.

I slutet av 1960-talet köpte de en nedlagd lanthandel där de började hyra ut den gamla butikslokalen till en vävcirkel för flera av bygdens unga mammor. En cirkelledare från en annan del av kommunen kom dit en gång i veckan.

– Så småningom tog jag själv över de vävcirklarna. Då hade jag också både barn- och vuxenknyppling. Jag hade gått olika kurser i knyppling, stickning och Bildas sommarcirklar på Mullsjö Folkhögskola i växtfärgning, vävning och stickning. Jag hade även kurser i ledarskap.

Birgitta berättar att det har betytt mycket positivt för henne att vara cirkelledare.

– Att först och främst stödja gruppens utveckling, att försöka nå de mål som deltagarna hade med sin anmälan, både med att lära sig något nytt, men också all kontakt med nya människor.

En annan del i cirkelverksamheten som hon vill lyfta fram är att många cirkeldeltagare har som mål att bryta ensamheten och samtidigt lära sig något nytt. Många har blivit vänner som finns där än idag.

Det blir till en grupp som jag som ledare har omsorg om.

– Det är just det som gör cirkeln unik. Det blir till en grupp som jag som ledare har omsorg om. Det är min styrka och ligger i min personlighet att ha omsorg om andra människor. Att se den som är ensam och behöver komma med i gemenskapen och delandet av kunskap.

Engagemanget som cirkelledare och betydelsen av den lilla gruppen var också orsaken till att hon kom att jobba inom Boxholms kommun som aktivitetssamordnare.

– Kärnan i en cirkelledares uppgifter är att se alla människor och lyfta den svagaste. Jag arbetade i Boxholm i 20 år och efter pension har jag haft flera läs- och nostalgicirklar, cirklar för många äldre.

Eldsjäl är ett ord som ligger nära till hands när man hör Birgitta tänka tillbaka på sin tid inom folkbildningen. Förutom alla studiecirklar har det blivit åtskilliga kulturprogram, på dagledigträffar, kvinnofrukostar, i missionshus och kyrkor och på äldreboenden.

Förutom föredrag om vävning och andra former av hantverk har också berättelser från trakten varit ett ämne som intresserat henne och som varit ett stående inslag i hennes kulturprogram.

– Det var berättelser om ”Jeremias i Jeriko” – en sommarluffare och ”Hönsa-Lotta – en kringvandrande luffarkvinna som alltid bar ett par hönor i en korg på ryggen. Hon bodde hos vänliga människor eller i en grotta i skogen.

”Hönsa-Lotta” kom också på tal i studiecirkeln ”Att minnas de gamla luffarna.” Bland deltagarna fanns tre herrar som var runt 90 år gamla. De kom mycket väl ihåg ”Hönsa-Lotta”.

– Jag hade uppmanat deltagarna att tänka på det vi hade pratat om och fylla vardagen med gamla minnen, berättar Birgitta. En måndag berättade de tre herrarna att de hade åkt ut i Malexanderskogarna för att leta efter ”Hönsa-Lottas” grotta. De hade klättrat på berg och gått på skogsstigar och till slut hittat hennes grotta. Där hade de druckit sitt medhavda kaffe och haft allmänt trevligt. Jag är glad att alla kom välbehållna hem.

Jag älskar än att vara cirkelledare. Alla jag mött har fått mig att växa.

Det som gett henne mest i arbetet med cirklar och kulturprogram är det personliga mötet med andra människor. Många som kommer till en cirkel har med sig en ensamhet och ett sug efter något nytt för att bryta tristessen i vardagen. Birgitta beskriver det som att det handlar om att känna av nyanserna vad mötet med nya människor ger av förväntan och glädje, nyfikenhet och inspiration. Oftast blir det bestående positiva värden av dessa möten.

– Jag älskade och älskar än att vara cirkelledare och kulturarbetare och när jag nu ser tillbaka så kan jag känna att alla de här kontakterna har fått mig att växa och känna en tacksamhet till livet och till Gud som har varit med i alla olika situationer, avslutar Birgitta.

 

 

Fler berättelseer från vår verksamhet

Att lära för att utvecklas
  • Artiklar

Att lära för att utvecklas

Seidi Kurt är ledare för en kör, en grupp diakonissor och den Syrianska Kvinnoföreningen i Göteborg. Hon lyfter betydelsen av att få träffa andra med olika k...

Den bästa versionen av oss
  • Artiklar

Den bästa versionen av oss

– Inför varje rep ägnar jag timmar på att tänka musik, vad vi ska göra och hur vi ska göra det.  Studiecirkeln lever under hela veckan, även om man inte träf...

Kreativitet skapar kreativitet
  • Artiklar

Kreativitet skapar kreativitet

Midnight Light är en festival i Vilhelmina, i hjärtat av södra Lappland, som startades 2017. Målet var att göra en festival för lokalbefolkningen som också k...