Skip to main content
Hej! Vi har gjort om vår webb. På denna sida hittar du mer information och länkar till populära sidor. Läs mer

Vi kan alla göra något

Charina Lundholm är en av vår cirkelledare i studiecirklar för utrikes födda kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden. Hur fungerar det i praktiken, vilka deltar och hur ser behoven ut? Om det har vi pratat med Charina och några av cirkelns deltagare.

Charina och cirkeldeltagare

Under flyktingvågen 2015 när bilden på den lilla pojken spreds var Charina en av många som tänkte ”vi måste kunna göra något för att hjälpa alla dessa människor”. Tanke blev handling, Charina ringde socialtjänsten och anmälde sig som jourfamilj. Hon kom i kontakt med en ung kille som senare flyttade in på övervåningen i huset strax utanför Örnsköldsvik. Efter åtta månaders umgänge och språkträning blev svenskan snabbt bättre. ”Du är duktig på detta, du borde hjälpa fler, det finns så många som behöver dig” fick Charina höra.

Idag leder Charina tre studiecirklar för utrikes födda kvinnor. Tack vare ett besök på SFI (Svenska för invandrare) spreds ordet om Charinas cirklar och allt fler dök upp i Bildas lokaler.

– Vissa åker 6 mil för att komma hit. Nu ska Bilda sponsra med gratis bussbiljetter så de kan fortsätta delta. Vi övar svenska på förmiddagen, sen är det 30 minuters lunch och därefter samhällskunskap. Vi pratar om svensk kultur, vad det innebär att ha ett jobb, hur man kan komma i kontakt med praktikplatser, personliga tankar, känslor och hur samhället fungerar. Stort och smått, berättar Charina.

Nya sammanhang och relationer skapas

Till hjälp har hon boken ”Vägar till studier och arbete”, ett studiematerial som finns både digitalt och som bok. Under hösten ska grupperna också göra studiebesök, bland annat till en svensk kvinnogrupp på landsbygden i Skorped.

– Deltagarna får komma med förslag på arbetsplatser de är nyfikna på, sen ringer vi dit och kollar om vi får göra ett studiebesök. Det är för deras skull jag har kursen, så det är viktigt att den styrs av deras intresse och behov.

Grupperna består av kvinnor från Afghanistan, Irak, Turkiet, Guinea och Burundi. De flesta har varit i Sverige i mer än två år och har kommit hit som flyktingar. Trots olika kulturer, olika bakgrunder och behov är stämningen i gruppen inkluderande och varm.

”Jag har brunnit för att hjälpa folk i hela mitt liv, och här har jag verkligen möjlighet att hinna se och hjälpa varje individ, på riktigt. Inte bara stressa igenom dagen. Då mår både jag och gruppen bra, och jag får otroligt mycket tillbaka.” – Charina Lundholm

Både kunskap och känslor får ta plats

Deltagarnas största behov är att lära sig bättre svenska och att verkligen få prata, men också att förstå hur vårt samhällssystem är uppbyggt; vilka rättigheter de har, och hur de går tillväga för att hitta praktikplats, sjukvård och liknande. Flera har dessutom betyg från högskoleutbildningar som behöver valideras. Allt detta väver Charina in i kursen. Ett stort behov är också att få fler sociala sammanhang och bli sedd utifrån individuella behov

”Jag kan öva på att skriva och läsa hemma, men det är dialog som behövs för att vi ska kunna lära oss. Här behöver ingen skämmas, vi pratar om allt, om någon har problem så pratar vi om det.”  – Elisabeth från Guinea, deltagare i gruppen.

I Charinas kvinnogrupper blir det tydligt hur viktigt det sociala sammanhanget är för integrationen. Det är i mötet, fikat, skratten, allvaret och gemenskapen det börjar. Det finns här, i det lilla mötesrummet på Bilda i Örnsköldsvik.