– Tyg som minnesbärare är underskattat
Uppdaterad:
Lotta Pettersson är cirkelledaren som brinner för hantverk och återbruk vilket hon lärde sig vikten av redan som liten. På senare år har det begagnade plagget slagit igenom i popularitet och nu ökar intresset av att vårda och sätta sin egen prägel på de slitna plaggen. Både för miljöns skull men även för att man genom att ge kärlek och omsorg till sina ägodelar kan komma att värdera dem högre.
Lotta kom i kontakt med Bilda genom en lapptäckskurs för cirka tio-tolv år sedan och har sedan dess lett många olika hantverkskurser och återbrukskvällar. Ett axplock av verksamheter är återbrukskvällar på Erikshjälpen, SFI-kurser där man lär sig svenska genom handarbete, koncepten CrAfterWork och CrAfterSchool. Namnet syftar till att det är drop-in efter jobbet och skolan.
– Att gå på loppis idag har en har en helt annan aura av att vara inne än den hade för tjugo år sedan. Det tycker jag är jätteroligt att det ligger i tiden. Nu känns det som man jobbar i medvind med återbruk och att ta tillvara och göra själv. Plus att det blir en motvikt till det allt mer digitaliserade samhället, säger Lotta.
Själv har Lotta alltid brunnit för återbruk och vikten av använda de resurser som finns. Lotta lärde sig att sy av sin mamma och har sedan dess sytt mycket och har lärt sig av sina misstag. Genom att prova och misslyckats och prova igen. Men som hon uttrycker det tycker hon väldigt mycket om tyg.
– Det textila är ju universellt, mönster som man känner igen oavsett var i världen man kommer ifrån. Det är ett tacksamt ämne med textil. Genom pandemin fick vi tid att leta fram gamla textiler från garderoben, säger Lotta.
Omsorg höjer plaggets värde
Lotta vill att deltagarna ska känna att de kan återbruka gamla textiler som har ett personligt värde och genom att man vårdar textilen genom att det sin tid och omsorg så höjer man dess värde ännu mer.
– Jag tycker att tyg som minnesbärare är underskattat (…) Man använder, förändrar och förädlar det man har samtidigt som textilen bär på historia och minnen. Man lär sig också att vara kreativ och få vara stolt över att skapa. Att man gjort någonting själv, säger Lotta.
Lotta uttrycker att det är viktigt att samlas kring ett intresse för att skapa en mötesplats och en gemenskap. Att folkbildning handlar om man knyter sitt sociala nät. Egentligen hade det varit mer effektivt för hantverket att sitta hemma och ensam arbeta en timme med till exempel sin stickning men att man från cirkeln bär med sig samtalet och gemenskapen med de andra deltagarna.
– Man lär känna andra oavsett ålder, bostadsort, yrke och ursprung. De du träffar har du ett gemensamt intresse med och i det kan det utvecklas så mycket annat, säger Lotta.
