Gloria – en bokcirkel om mod, rasism och demokrati

Uppskattad variation av reportage och fakta 

Boken varierar mellan reportage och fakta vilket deltagarna Ann Sjöberg, Susanne Boström och Christina Samuelsson berättar att de uppskattade. Både för det allmänbildande i att läsa historiska texter och för att det ger en bra balans i läsningen.  

– Hon har gjort sådana efterforskningar. Det är ju så belagt det hon skriver. Så man har lärt sig jättemycket om skeendet i USA och i andra delar av världen. Hur rasism spreds till nazismen i Europa. Om man ska diskutera de här frågorna måste man också ha fakta, säger deltagaren Susanne Boström.  

Totalt samlades nio deltagare under sju tillfällen för att samtala, reflektera och umgås medan de bearbetade en del i taget.  

En pendel mellan hopp och förtvivlan 

Läsningen i sig väckte starka känslor. Skildringarna av hur de unga eleverna utsattes för hot, våld och social isolering på den tidigare helvita skolan gjorde djupt intryck på gruppen.  

Det var särskilt gripande att tänka på att Gloria bara var fjorton år. Fjorton! Och ändå stod hon i centrum för något så stort och farligt, berättar deltagaren Ann Sjöberg.  

Hon beskriver hur gruppen återkom till scenerna där de nio eleverna går genom en skrikande mobb. Att vuxna människor deltog i hatet gjorde berättelsen ännu mer smärtsam.  

Det är så svårt att förstå att det kunde se ut så och samtidigt inser man hur närvarande rasism fortfarande är, berättar deltagaren Christina Samuelsson.   

Den närvarande rasismen i vårt nuvarande samhälle blev tydlig i samtalen. Flera gånger drogs paralleller till dagens samhällsklimat, både i USA och i Sverige.  

– Man kan inte läsa den här boken utan att tänka på vad som händer nu. Tyvärr. Mycket har förändrats men mycket är sig också skrämmande likt, det påminner en om att man faktiskt måste markera när man möter rasism, berättar Christina.  

Ingav styrka till förändring

Deltagarna berättar att boken tidvis var jobbig att läsa men att den ändå skapade en styrka och ett driv till att skapa förändring och att stå upp för rasism och orättvisa. Cirkeln avslutades med ett digitalt samtal med författaren Elisabeth Åsbrink som de berättar var ett mycket uppskattat inslag.  

– Vi fick ett så nära samtal med henne, hon var väldigt generös. Under cirkelns gång har hoppet gått upp och ner men hon kom in med hopp, berättar Susanne.  

– Det var som en present på slutet att prata med henne, säger Ann.  

Dessutom fick gruppen höra att deras engagemang betydde något.  

Hon sa att vårt arbete gav henne hopp. Och det gjorde mig väldigt rörd, att vårt lilla sammanhang kunde göra skillnad, säger Christina.  

”En resa tillsammans” 

Lillan Kinnander är cirkelledare och van folkbildare. Hon har arbetat aktivt inom Bilda i nästan tjugo år men detta var hennes första studiecirkel som ideell ledare. Att vara cirkelledare över gruppen beskriver hon som en ren glädje. Deltagarna dök upp varje gång, diskuterade engagerat och bidrog med egna perspektiv och kunskaper.  

– Vi gjorde verkligen en resa tillsammans och deltagarna var verkligen underbara, säger hon.  

Eva, initiativtagaren, berättar att bokcirkeln är ett exempel på folkbildning när den är som bäst: enkel, inkluderande och djupt mänsklig.  

Att sitta ner, läsa samma text och prata om den, det är en gammal form av folkbildning men den är fortfarande så viktig. 

För folkbildning inkluderar och engagerar. Deltagarna berättar att de var okända för varandra sedan innan men att de vid träffarna kunnat prata fritt och att cirkeln varit en trygg plats.  

– Vi samlas i en grupp, där det inte krävs förkunskaper, bara en vilja. Det finns ingen kursram utan lärandet kommer av det som är skrivet och av varandra i nya insikter, kunskaper och bildning. Det ökar demokratin, berättar Eva.