Replokalskrisen – dags att agera för vår kultur!

När en tredjedel av Sveriges replokaler försvinner förlorar närmare 20 000 ungdomar sin tillhörighet och kreativa fristad. Det är en följd av nedskärningarna till studieförbunden och konsekvenserna blir förödande. Framtiden för det svenska svensk musikundret är hotad.

– Man nedmonterar fundamentet för Sveriges otroliga musikframgångar, säger E-Type. Vi kommer se, eller snarare inte se, effekterna av detta i framtiden. 

E-Type bidrar till intresseorganisationen Studieförbundens kampanj tillsammans med Per Gessle, Ghost, Lars Winnerbäck, Shellback, Karin Dreijer, Jill Johnson, Jonas Åkerlund och många andra för att lyfta replokalernas och studieförbundens betydelse. 

Om framtiden för svenska musikframgångar

Finns det ett svenskt musikunder 2045? Ludvig Werner vd på Ifpi Sverige och ordförande på Musiksverige, är orolig.

– Det är mycket tveksamt, säger han. Ett musikunder måste underhållas. Med tanke på den minskade satsningen på kulturskolor och studieförbund ser det svårt ut.

En tredjedel av studieförbundens replokaler runtom i Sverige stängs nu. Under den här mandatperioden beräknas närmare 20 000 unga människor – i princip en hel svensk småstad – förlora sin tillhörighet och kreativa fristad.

Eller som den världsberömde videoregissören Jonas Åkerlund, själv med bakgrund i hårdrockband, formulerar det:

– Färre replokaler? Ta bort replokaler? Det fattar väl vem som helst att det inte är en bra idé. Har de missat hur svensk musik ser ut i dag och inte fattat varför. Vi har ju facit i hand – vilken effekt det har på svensk musik. 

Studieförbundens roll för musikundret

Utan studieförbundens replokaler hade vi med andra ord knappast haft något svenskt musikunder. Idag har lilla Sverige bara USA framför sig vad gäller att vara nettoexportör av musik. Det har inte bara uppstått ur ett vakuum.

– Vår första replokal i Halmstad delade vi med ett annat band. Där träffade jag Marie Fredriksson. Utan replokal – inget Gyllene Tider och inget Roxette, slår Per Gessle fast.

– Min karriär började med tjugo års repetitioner i diverse replokalskomplex som alla drevs av statliga medel, säger Tobias Forge i Grammy-prisade hårdrocksbandet Ghost, och fortsätter:

– Jag vågar påstå att nästan varenda internationellt känd och numera höginkomstagande artist och låtskrivare från Sverige har gått en liknande väg. Om man inte begriper att det finns ett samband mellan dessa statligt stöttade replokaler och kapitalistiskt egenföretagande är man inte kvalificerad att ta beslut i frågan.

En infrastruktur som rivs ned

Magnus Pejlert, verksamhetsutvecklare på studieförbundet Sensus, betonar att de stora kostnader som studieförbunden har är för lokaler och personal. 

– Då en så stor del av de statliga medlen försvinner får det självklara konsekvenser vad gäller antal hus, replokaler och musikpersonal. Det går väldigt snabbt att riva ner den infrastruktur som byggts upp under massor av år och det blir oerhört svårt och dyrt att bygga upp den igen.

En replokal är inte bara ett rum där några ungdomar står och försöker lära sig spela. Det kan vara ett första steg ut i världen, men kanske ännu viktigare är alla andra värden. Även om framgång kan vara en morot för den som vill framåt handlar det här också om större och mer komplexa sammanhang. Till exempel betydelsen av mötesplatser där du kan träffa människor från en annan bakgrund och införlivas i en gemenskap, i samspel med andra lära dig tolerans och förståelse, inte minst känna att just du har ett värde och något att tillföra i en grupp.

– I replokalen började jag lära mig det viktigaste en låtskrivare för kunna – att samarbeta med andra! säger stjärnproducenten Shellback som genom åren samarbetat med alla från Taylor Swift och Adele till Justin Timberlake och Britney Spears.

–  Alla kids gillar inte sport, det måste finnas platser där en kan hålla på med musik, säger Karin Dreijer (Fever Ray/The Knife). I Göteborg på 90-talet var det studiecirklar som gjorde att vi fick replokaler, på Andra Långgatan och nere i det stora gröna huset i Fiskhamnen, då var Håkan Hellström min trummis. Människan är inget utan kultur och musik, ett jävla röveri är det att beröva unga det.

Musikens betydelse för samhället

Musik lär alltid ha en särskild dragningskraft. Inte bara för att det är kul, utmanande och självförverkligande, musik kan också vara en livsviktig kanal för den som behöver ventilera oro, ångest, trauman eller bara alldeles vanliga vardagsupplevelser.

– Vi kan inte lägga ner ”allting” som har med kultur att göra, säger Jill Johnson. Vi behöver kultur och vi måste lämna utrymme för att den ska få finnas och utvecklas. Musik är terapi och livsnödvändigt.

Replokaler ger tiotusentals svenska ungdomar en meningsfull fritid och motverkar ensamhet och utsatthet, därtill i en trygg och säker miljö. 14-årige Neo, vars band Familjen Flum har replokal på Kultopia i Huddinge, säger:

– Om det inte fanns någon replokal vet jag inte vad jag hade hållit på med. Det är en sysselsättning som kanske betyder att vi inte gör saker som är sämre, som att hålla på med droger eller hamna i fel cirklar.

Lars Winnerbäck är inne på samma spår.

– Jag är säker på, att varje ”problemunge” som plockar upp en pensel eller gitarr och ges tillgång till en ateljé eller replokal, är en stor vinst för samhället, säger han. Samma med idrotten. Och kultur för barn, ungdomar och nybörjare kommer inte kunna vara självförsörjande. Subventionerad kultur är viktig.

Med sina satsningar på replokaler bidrar studieförbunden till att minska utanförskap och sänka trösklarna för den som vill spela musik. Det finns inga kända negativa bieffekter på det, däremot positiva sådana i form av att Sverige har fått ett levande musikliv och en svårslagen musikexport. 

– Detta är så fruktansvärt tråkigt, säger E-Type. Man nedmonterar fundamentet för Sveriges otroliga musikframgångar. Vi kommer se, eller snarare inte se, effekterna av detta i framtiden.

De har spelat på världsscener, tävlat i Melodifestivalen och samlat miljontals streams – men de har inte glömt var allt började.

Nu tar Smash Into Pieces ställning mot nedskärningarna på studieförbunden, som i förlängningen hotar replokaler och tusentals unga musikers möjligheter att utvecklas.

– Vår karriär hade inte varit möjlig utan studieförbundens stöd. Vi är stolta över att få lyfta det som varit avgörande för vår resa, säger medlemmarna i bandet.

Bandets resa har under många år gått via replokaler hos studieförbund – bland annat hos Studieförbundet Bilda i Örebro, där de har repat under lång tid. I dag är de ett av Sveriges mest framgångsrika rockband internationellt – men fortfarande djupt förankrade i sin hemstad och sin folkbildningsbakgrund.

När replokalsituationen började uppmärksammas offentligt hörde Smash Into Pieces av sig direkt. De ville vara med och lyfta frågan – för att visa hur avgörande den här infrastrukturen är för musiklivet.
– Om det är något jag tror det är bra att lägga pengar på så är det att aktivera unga. Jag är själv ett kvitto på att det behövdes, säger sångaren Chris Adam.

Bandet ställer ofta upp ideellt – de har bland annat spelat gratis på skolkonserter i Örebro, deltagit i minnesstunden efter skolskjutningen och medverkat i flera lokala sammanhang.
Sångaren Chris Adam intervjuades redan för ett år sedan av Studieförbundet Bilda där han lyfte sin oro över nedskärningarna. Då pratade han bland annat om hur viktigt det är att satsa på ungdomar.

Bandets uttalande:
”Vår karriär hade inte varit möjlig utan studieförbundens stöd!
SMASH resa tog sin början i en replokal finansierad av studieförbunden. Utan denna helt avgörande infrastrukturella del av musikbranschen hade SMASH inte varit där vi är idag.
Tusentals musiker, låtskrivare, band, producenter, artister och musikrelaterade bolag i alla dess former är – och har genom åren varit – beroende av studieförbundens förmåga att skapa plattformar för kreativitet.”

Chris Adam i intervju:
”Om det är något jag tror det är bra att lägga pengar på så är det att aktivera unga. Jag är själv ett kvitto på att det behövdes.”

Smash Into Pieces ansluter nu till röster som Per Gessle, E-type, Ghost, Jill Johnson, Karin Dreijer och Lars Winnerbäck – för att rädda replokalerna och studieförbundens möjligheter att fortsätta erbjuda unga en plats att växa på.

”Jag hoppas så otroligt mycket att filmen får den spridning den förtjänar och når fram till beslutsfattarna. Det vore en samhällsekonomisk katastrof att minska antalet replokaler. Mitt barn åker kollektivt kors och tvärs över hela kommunen och hoppar över mat och sömn om det innebär tid i en replokal och han är bara en av tusentals som gör på samma sätt. Jag skulle säga att det är som en ofarlig drog att få göra och spela musik tillsammans med likasinnade, så vilken drog kommer alla dessa barn att ta till istället? Önskar att politikerna som ska bestämma om det här besökte några replokaler och gick på åtminstone en spelning!”

– Anna Lindström, mamma till en av medlemmarna i bandet Familjen Flum som syns i filmen

Varför är replokalerna viktiga för Bilda?

Vi är ett studieförbund som vill stötta alla musikgrupper, oavsett hur långt de har kommit i sitt spelande. Långt ifrån alla har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att hyra en helt egen replokal, eller bo i hus med källare eller garage. Därför erbjuder vi replokaler för att utjämna den här orättvisan. Och för att vi vet att replokaler nästan alltid är det första och viktigaste steget i ett bands utveckling, och det fundament som majoriteten av dagens artistkarriärer byggts upp från.

Hur påverkar nedskärningarna Bilda?

Givetvis väldigt mycket, det nära samarbete mellan våra verksamhetsutvecklare och deras band som vår musikverksamhet bygger på blir svårare när personal behöver avskedas och möjlighet till att hjälpa banden att utvecklas blir svårare med mindre medel. Även om vi alltid har som målsättning att hjälpa banden att minska sina utgifter snarare än att öka deras inkomster.

Varför är det viktigt att studieförbund jobbar med musik?

Vid sidan av jobbet på Bilda är jag musikterapeut, och mer och mer forskning visar ett klart samband mellan kulturskapande och ökad folkhälsa. För mig och många andra har Kulturskolan varit en stor anledning till att många hittat till och fortsatt med musiken. Men studieförbund spelar en avgörande roll för det mer informella och självstyrande kulturskapandet, det som inte platsar på lektioner eller på terminsuppspel. Och enligt mig finns det få aktiviteter som är så samarbetskrävande som att spela i band, och på så sätt är det väldigt folkbildande.