Per-Ola Häggblom har varit med i olika konstellationer av hemgrupper under årtionden och har i hela livet varit kyrkligt aktiv. Idag möts han och hemgruppen varannan vecka för att prata om stort och smått, helst med hjälp av kortleken ”Samtal om tro”.
Per-Ola är projekt- och revisionsplanerare till yrket med olika uppdrag, pappa, bonusmorfar och har sedan ungdomen varit engagerad i sin församling Smyrna Edsbyn i södra Hälsingland, i många olika roller. Alltifrån barnledare, ljudtekniker, suttit i verksamhetsråd, församlingstjänare (diakon) och lett lovsång bland annat. Men så har han även ett livslångt engagemang i kyrkans verksamhet.
– Jag har varit med i kyrkans värld i hela mitt liv, jag är i princip född på kyrkbänken, säger Per-Ola.
”Vi delar både glädje och sorg”
Hemgrupperna (eller cellgrupper som de iblanda kallas) har varit en röd tråd genom åren. Grupperna har delats upp och slagits ihop i olika konstellationer.
Per-Ola minns inte exakt när gruppen han träffar idag bildandes men med säkerhet innan år 2010. Det vet han för gruppen hade en mer eller mindre påverkan inför att Per-Ola skulle träffa sin blivande fru. Mer om det senare. De försöker få till en träff varannan vecka men livet kommer ibland emellan. De ses ofta i församlingsgården men har även varit hemma hos Per-Ola en hel del i början. De flesta kände varandra sedan innan från församlingen, och nya ansikten är välkomna. Kvällarna rymmer vardagssnack, skratt och uppdateringar om barn, jobb och flyttar.
– Men det kan också beröra tyngre ämnen som skilsmässa och frågor om livet. Det har varit både glädje och sorg. Man hör att folk säger att ”jag är så glad för den här cellgruppen, där man kan dela allt”, berättar Per-Ola.
Kortleken som öppnar samtalet
Gruppen använder gärna kortleken ”Samtal om tro” med samtalsämnen förknippade till den kristna tron. Den har gett kvällarna ett annat djup.
– Den (kortleken) har varit väldigt bra tycker jag. Att man får dessa påtvingade samtal som korten ändå ger. En fråga eller påstående som man får tänka kring.
Per-Ola berättar att alla i gruppen kommer till tals. Alla får ta ett kort och så pratar de om kortet i tur och ordning.
– Ibland vill man bara prata strunt och det är helt okej, men med kortleken kommer man in på de djupare samtalen.
Det lönar sig att ta sig hemifrån
Ibland känns det såklart motigt att gå på träffarna, att det skulle varit bekvämt att stanna hemma. Per-Ola känner igen frestelsen, men säger att han sällan ångrar att han gått till träffarna då samhörigheten ger energi.
– I den lilla gruppen hinner man se och lyssna på varandra på ett sätt som är svårt i större sammanhang. Man umgås på ett annat sätt än till exempel under gudstjänst, det blir en annan gemenskap och en annan dimension, säger Per-Ola.
Han tillägger att inget sätt är bättre än det andra, men att det är skillnad på att sitta och prata i stället för att sjunga och lyssna. Att träffarna kompletterar varandra.
En snabb respons
Ett fint minne Per-Ola har från hemgruppen berättar han var i början när gruppen träffades och pratade lite allmänt, inte bara om det andliga. De kom in på att Per-Ola var singel och en annan arbetslös, så vid kvällens slut blev det att de tillsammans bad – om en fru till Per-Ola och ett arbete till den andre.
– Och som bönesvar så blev det så att han lyckades få ett jobb och jag lyckades få en fru, berättar Per-Ola.
Men Per-Olas vän hade fått ett arbete med full beläggning vilket han inte önskade så då fick de be tillsammans igen om att han skulle få gå ner i tid.
– Men jag kände att jag inte behövde be om mindre utan jag var nöjd med mitt, jag fick ju till och med bonusbarn, skämtar Per-Ola.
Tillsammans är man starkare
När han får frågan om vad folkbildning betyder för honom blir svaret enkelt. Att samlas och lära just tillsammans gör att man kan förändra saker. Att få utvecklas och lära av varandra.
– Det känns som vi har blivit lite dåliga på det, kanske kan vi skylla på pandemin, att folk dragits sig tillbaka och inte vill umgås nu för tiden.
Till den som tvekar om att gå med i en hemgrupp har han ett tips:
– Prova och våga.