Allting började med en kurs i Kanada, böcker om de afghanska kvinnornas situation och den där läraren på gymnasiet i Umeå. Det slutar eller snarare fortsätter med en kväll som lämnar deltagarna med en känsla av ilska, sorg men också ett hopp. Hopp om en bättre värld för alla kvinnor!
Mikaelas engagemang för kvinnors rättigheter började med den där läraren som vågade ställa de jobbiga frågorna och på riktigt lyfte kvinnors utsatta situation världen över. När det blev dags att söka sig vidare föll valet på freds- och konfliktfrågor vid Umeå Universitet. Under våren 2026 har Bilda Nord haft förmånen att ha Mikaela som praktikant på Regionkontoret i Umeå, där hon bland annat genomförde ett panelsamtal kring det utspridda våldet mot kvinnor. Våldet med de många ansiktena. Emelie Almgren, kommunikatör på Bilda Nord, fick en pratstund med henne efter kvällen.
Mikaela berättar att idéen till kvällen växte fram i samtal med hennes handledare Ingvar Rönnbäck. Mikaela hade berättat om en kurs hon läste i Kanada, där hon för första gången fick läsa om krig och konflikter ur ett kvinnoperspektiv. – Det var en riktigt, riktigt bra kurs. Man diskuterade allt, berättar Mikaela. – Ingvar tyckte det lät intressant och föreslog att vi skulle göra ett event kring ämnet.
Kvällen samlade deltagare från olika delar av civilsamhället. De fick lyssna till ett samtal med en noga utvald panel med röster från olika världsdelar och med olika erfarenheter av just arbetet mot våld mot kvinnor. Panelen bestod av följande personer: Meghan Donevan, Forskningschef Talita, Trine Munkvold, Stella/Röda Korset, Elin Liss, Internationella kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Jafar Nazari, Röda korset, Ellinor Ädelroth, professor emeritus och läkare samt Mikaela Saedén själv som agerade kvällens moderator.
There is a global epidemic of violence against women, both within conflict zones and within societies at peace, and it is still treated as a lesser crime and lower priority.
Ingvar startade kvällen med att citera Angelina Joline från när hon var inbjuden att prata på African Union summit i Johannesburg 2015. Därefter välkomnades Mikaela upp som var kvällens moderator och presenterade paneldeltagarna.
Samtalet under kvällen rör sig igenom tunga ämnen. Sexuellt våld som krigsvapen. Hur våldet mot kvinnor ökar både före och under en konflikt, men också efter en konflikt. Man pratar om att kriget flyttar in i hemmet efter att konflikten är slut och männen kommer hem igen ofta med hemska upplevelser från kriget. Elin lyfter att våldet blir normaliserat i krig och konflikter och menar att våld mot kvinnor inte är en konsekvens av kriget i sig utan en konsekvens av de patriarkala strukturer som finns.
Ellinor berättar om situationen i Kongo och den humanitära katastroferna bakom stängda dörrar, som kommer att kallas för ett femicide, ett folkmord på flickor och kvinnor. En annan om hur fredsavtal faktiskt kan öppna dörrar för kvinnors rättigheter men också om gapet mellan det som skrivs på papper och det som levs upp till i verkligheten.
En av kvällens återkommande ämne är skam. Om hur sexuellt våld bär med sig en dubbel tystnad, skammen för det man utsatts för, skammen att ta upp det och kanske göra någon annan obekväm om man skulle göra det. Som volontär på självmordslinjen känner Mikaela igen mönstret av tystnad och skam och vikten av att aktivt fråga och vara beredd på att ta emot svaret. Det är en insikt som växt för henne, att engagemang inte bara handlar om stora politiska gester, utan om det mänskliga mötet.
– Nästan varje kvinna som hör av sig på självmordslinjen har bland annat blivit utsatt för sexuella övergrepp. Vågar man ställa frågan är det större chans att personen vågar öppna upp och känner sig sedd. Det är ibland allt som behövs, säger Mikaela. Det är något jag bär med mig efter kvällen. Inte de stora politiska lösningarna, utan det mänskliga: att våga ställa frågan, vara en medmänniska som kan ta emot svaret. Och att slussa vidare till rätt stöd.
För Mikaela var kvällen inte bara ett evenemang om ett viktigt ämne, det var också en personlig milstolpe. Hon hade aldrig modererat ett panelsamtal förut, och när frågan kom tvekade hon lite först. – Jag är egentligen inte jättebekväm i såna här situationer, säger hon. Men jag tänkte att det är ett bra tillfälle att träna. Mikaela berättar att hon har gett sig själv ett nyårslöfte att utmana mig själv till att våga göra nya saker.
På frågan hur det kändes efteråt tvekar inte Mikaela. – Man blir förbannad och full av hopp, samtidigt. Man vill göra något konkret. Den frustrationen och ilskan jag känner hoppas jag kunna använda till att göra något som faktiskt gör skillnad.
Stort tack till Mikaela och alla andra som gjorde denna viktiga kväll möjlig!
Vill du engagera dig i dessa frågor? Tjejjouren finns på de flesta orter i Sverige och välkomnar nya volontärer. Ickevåld och Bilda Nord erbjuder studiecirklar och möjligheter att fördjupa sig i dessa frågor tillsammans med andra.