”Det som överraskat mig mest är min egen längtan dit”

Genom Studieförbundet Bildas koncept Vi sjunger hjärna skapar cirkelledaren Ola Viktorsson trygghet, glädje och nya möten för personer med demenssjukdom. Genom att lägga till föremål och flera sinnen så har han utökat Vi sjunger hjärna konceptet för att få deltagarna att bidra, på sitt eget sätt.

I lilla byn Hestra utanför Jönköping, Bilda Sydöst, bor omkring 1 500 invånare. Bland andra cirkelledaren Ola Viktorsson. I hans cirkel får sånger, rytmer, föremål och berättelser väcka minnen till liv.

Ola blev cirkelledare efter sitt inträde i pensionen men har haft sitt musikintresse i hela livet. Han har tidigare jobbat som musiklärare och kan spela flertal instrument, bland annat klarinett och saxofon samt engagerar sig i kyrkliga sammanhang inom Equmeniakyrkan.

Genom Studieförbundet Bilda har han tidigare lett barnkörer och även två grupper inom konceptet Vi sjunger hjärna, ett koncept med körsång som vänder sig till personer med demens, afasi, stroke eller förvärvad hjärnskada. 

– Det handlar om att knacka på olika dörrar hos människor där något kanske har glömts bort för att sedan gå in i det rummet tillsammans och mötas där, säger han.

Föremål som lockar det som är hemvant

Ola har utökat sitt koncept på körträffarna och har även kompletterat med föremål som kan lyfta glada minnen till liv för deltagarna som ofta har svårt att minnas en hel sång. Ola arbetar i cirkeln med rytminstrument, konkreta föremål, rörelser och berättelser för att skapa igenkänning och delaktighet.

En enkel blåbärsburk med innehållande blåbär kan leda vidare till Mors lilla Olle. Lite snö i händerna (och som far i luften) kan väcka lekfulla minnen av snöbollskrig och vintrar från barndomen. En ballong som skickas runt över bordet blir till lek, skratt och samspel.

– I ballongvollyn finns rörelse och överraskningens glädje. En motbild till stilla vardag. Det handlar om att locka in människor i något som känns hemvant. Föremål, musik och rörelser blir nycklar som öppnar minnen och berättelser, säger Ola.  

Deltagarna är omkring tio till tolv personer tillsammans med ledsagare och personal från äldreboendet. Många lever ensamma eller med sjukdom som påverkar både minne och språk, men i musiken hittar gruppen ett gemensamt språk.

– Det skapas en vänskap och ett väldigt vackert lyssnande i gruppen. Ett ljus som lyfter både mig och deltagarna.

“De äger själva berättelserna”

Under körstunderna händer det ofta oväntade saker. Någon som varit tyst börjar sjunga med i en hel refräng. Någon annan börjar berätta om sin uppväxt, en högtid eller en person som de älskat.

Julsånger är ofta särskilt starka.

– Sånger som “Strålande jul” väcker mycket känslor och minnen. Många kanske inte minns allt i vardagen, men musiken finns kvar.

För Ola är det viktigt att deltagarna får uttrycka sig på sina egna villkor.

– Berättelserna äger de själva. Det måste vara tillåtet att fortsätta prova, backa och uttrycka sig på sitt eget sätt.

Musik, folkbildning och demensvård

Ola berättar att för honom handlar folkbildning om människors behov av lärande och gemenskap. Om att bygga rum där människor får mötas och vara delaktiga. Han menar också att verksamheten har en större samhällspotential än många kanske inser.

– Det finns enorma möjligheter i kopplingen mellan musik, folkbildning och demensvård. Musik når människor på ett sätt som mycket annat inte gör.

“Det som överraskat mig mest är min egen längtan dit”

Trots att arbetet ibland innebär utmaningar som till exempel deltagare som helt glömt den förra träffen eller inte alltid orkar komma, beskriver Ola uppdraget som något han själv får mycket tillbaka av.

– Det som överraskat mig mest är min egen längtan dit. Jag är nyfiken varje gång på vad som ska hända i rummet.

Ola berättar om att träffarna ger honom energi. På fritiden tänker han mycket på träffarnas upplägg och att hitta föremål som kan tänkas få deltagarna att minnas tillbaka. Deltagarna är i stor utsträckning människor som han känner igen från bygden. Som han under åren hälsat på och levt nära med.

– Vi gör ramsor med lokala gatunamn, landsbyggdsbyar och affärer i byn.

Vad är det med cirkeln som får dig att längta dit?

– Det finns ett välbehag i stunden tillsammans. En respekt och värdighet som är väldigt vacker. Deras resa och deras liv är som en present i rummet. Det är som man står på en höjd och blickar ner och får lite svindel, berättar Ola.

För Studieförbundet Bilda är verksamheter som Vi sjunger hjärna en viktig del av folkbildningens uppdrag att skapa mötesplatser där människor får växa, delta och känna gemenskap, genom hela livet.

Fotograf: Mikaela Simonsson