– Jag tror att jag hade varit död om jag inte hade haft musiken

Ville Syri har under flera år varit en engagerad cirkelledare inom fiolspel och jamkurser. Han är även aktiv musiker och spelar i grupperna Ville & Tommie och Lyrc Orchestra. Han har en lång erfarenhet och ett genuint intresse för folkmusik sedan barnsben. Nu uppskattar han möjligheten att kombinera rollen som cirkelledare med sina egna turnéer. En kombination som han tycker är optimal.

Ville har studerat klassisk musik och jazz på både Birka folkhögskola och Bollnäs folkhögskola. Därefter fortsatte han sin utbildning på musikhögskolan i Malmö, där han gick folk- och världsmusiklinjen. Ville Syri är en etablerad cirkelledare som hållit i kurser i bland annat fiolspel och jamkurs.   

 – Jag har en tanke om att mina kurser ska slussa in folk i folkmusikvärlden, säger han.  

Han kompletterar sin frilansverksamhet med sitt cirkelledarskap och tycker att hans arbete känns meningsfullt. Speciellt när han märker att personer som inte haft folkmusikintresse tidigare börjar dyka upp på tillställningar och evenemang inom folkmusik. Hans deltagare kommer ofta från rekommendationer där kompisar tipsat likasinnade vänner och bekanta om hans studiecirkel. 

Musiken räddade hans liv 

Han utvecklade tidigt ett starkt intresse för folkmusik. Föräldrarna möttes i ett folkdanslag, vilket gjorde folkmusiken till en naturlig del av hans barndom. När Ville som 13-åring besökte en folkmusikfestival bestämde han sig för att satsa på en musikerkarriär.

– Sen dess har jag varit på alla stämmor i min hemtrakt, gjort spelningar och försöker bli bättre.  

Ville har som många andra känt ett tomrum i livet och i perioder varit deprimerad men musiken har funnits som en väg ut ur mörkret.  

– Jag tror att jag hade varit död om jag inte hade haft musiken. Musiken har givit mig ett rum att vara mig själv.

Lärande i relation  

I cirkeln strävar Ville efter en jämlik position i rummet. Att alla har sina olika specialiteter och färdigheter. Ville vill hellre fokusera på upplevelsen av att spela än att mästra om hur man bör göra. Han föredrar när deltagarna tar för sig och provar sig fram själva än att bli ledda.  

– Jag hoppas att det känns så i mina cirklar, att de får prova, testa och ifrågasätta.

Det som händer i studiecirkeln menar Ville är en sorts spegling av det vardagliga utbytet av musik. Ett värdefullt utbyte från människa till människa, ett sorts lärande i relation.  

– Jag är mycket mer intresserad av det än att det ska komma till en snygg bok som ska sälja, det är mycket roligare när kunskap delas människa till människa. Det har blivit nedvärderat i samhället, inte premierat alls vilket jag tycker är jättekonstigt. För det är ju där någonstans som mänsklig identitet skapas, säger han.  

Folkbildning och svensk byråkrati, hur vi umgås, menar Ville passar bra in på folkbildningsandan och att kunna erbjuda trygga miljöer.  

– Folkbildningen är ett jävligt svenskt sätt att bygga relationer kring. 

Ledarstödet från Studieförbundet Bilda säger han är bra, allt han behöver har kunnat tillgodosetts förutom en sak. 

– Om man inte kunnat få några miljoner, skämtar han.  

Kulturen kommer fortsätta 

Men apropå pengar så befinner sig studieförbunden och folkbildningen inför utmaningar nu och framöver med kraftiga nedskärningar, vad skulle du som arbetar så nära verksamheten vilja skicka med till de politiker och beslutsfattare som vill skära ner verksamhet och budget? 

– Kulturen kommer fortsätta att harva på men om man stukar stödsystemet så kommer folk bli arga och då kanske det kommer kultur man inte vill ha, säger han.  

Han menar på att folk inte kommer att sluta med det de gör men att det då kanske kommer växa fram alternativ som inte alls är bättre, som till exempel att det blir en större risk att personer startar svartklubbar. Att samhället förlorar förtroendet för staten.  

– Folkbildning visar ju på att staten litar på att människorna gör någonting bra, men nu visar ju de att de inte tycker att vi gör något bra längre 

Han menar på att det är fel väg att gå. Kulturen fortsätter och det är viktigt att det tillhandahålls platser för människor att mötas.  

– Det är ett sätt i väg bort från destruktiva grejer, att det finns möjlighet att göra saker med sitt liv och med sin tid.