I den lilla orten Fagerås, med sina cirka 450 invånare, har samarbete inom föreningslivet lagt grunden till en uppskattad gospelfestival. Här går bygdens kyrkor, föreningar och eldsjälar samman för att skapa ett arrangemang som sätter orten på kartan och stärker gemenskapen.
I Fagerås är det engagemanget som bär festivalen. Organisationskommittén består av ett tiotal lokala föreningar, kyrkor, hembygdsföreningar och idrottsklubbar. Tillsammans gör de festivalen möjlig, och det är inte för egen vinning.
– Alla gör vi detta därför att vi tycker att det är någonting positivt för vår bygd, säger Carl-Gustav (C-G) Salomonsson.
C-G är ordförande i organisationskommittén och vokalist i Gospelskören Neighbourhood Gospel, Equmeniakyrkan Fagerås. Gospelskören som varje år har en återkommande plats på scenen under festivalen.
”Det är i de små bygderna man vågar kavla upp ärmarna”
Fagerås ligger några mil nordväst om Karlstad och rymmer runt 450 invånare. Det är just detta småskaliga format som gör att samarbetet fungerar så väl berättar C-G. Här känner alla varandra och många är aktiva i flera föreningar. Vilket i sig skapar en naturlig plattform för att genomföra större projekt tillsammans.
– Frågan om hur små orter klarar så stora arrangemang är egentligen felställd. Det är just i de små orterna som man kan skapa de här samarbetena och där man är vana att kavla upp ärmarna och ta tag i saker.
Och stort arrangemang är det.
– När vi haft som flest konserter har vi haft 42 konserter, sex konserter i varje lokal i sju olika lokaler under en och samma dag i lilla Fagerås, berättar C-G och fortsätter, jag tror faktiskt det är ett världsrekord i Fagerås.
Inspiration från Askersund
Idén till gospelfestivalen föddes 2010 efter att kommunen gjort en inventering av vilka resurser som fanns i bygden för framtida satsningar. Samtidigt inspirerades flera invånare av en vandringsfestival i Askersund, där musik framfördes på olika scener runt om i staden. Tanken växte fram att skapa ett liknande koncept i Fagerås.
”Gospel som budskap inte som musikstil”
Eftersom Equmeniakyrkan redan hade en stor gospelkör blev det naturligt att bygga festivalen kring gospelns budskap, snarare än en enskild musikstil.
– Vi ville inte ha tolv körer som sjunger samma låtar. I stället har vi alla möjliga musikstilar, men vi ber de medverkande att på sitt sätt presentera gospel, och då blir det upp till dem vad de menar med gospel, säger ordföranden.
Musikens roll var självklar, men gospel som uttryck har alltid varit bredare än många tror, menar han. Han beskriver hur festivalen rymt allt från jazz och blues till renodlad gospel. Det viktiga är inte genren, utan känslan och budskapet.
– Gospel kan vara så mycket mer än man tror – det handlar om hur man uttrycker något positivt, hoppfullt eller berörande.
När C-G minns tillbaka på de första åren beskriver han en tid då allt var mer spretigt, men också fyllt av entusiasm. Många i bygden var med redan då: församlingar, föreningar, ungdomslag och ideella krafter som alla ville bidra. Det handlade om att skapa något tillsammans, något som satte avtryck i ett litet samhälle.
Ett stort gemensamt arbete
Planeringsarbetet har med åren blivit en väl inarbetad process, efter de femton år som de kört festivalen så har de etablerat rutiner. Vissa arbetar med lokalerna, andra med artistkontakter, marknadsföring, servering eller teknik. Tillsammans bildar de ett nätverk av funktioner som gör festivalen möjlig.
Samarbetet med Bilda har också utvecklats över tid. I början var Bilda mer aktivt involverade i uppbyggnaden, berättar C-G. I dag handlar samarbetet mycket om stöd i form av spridning av information och närvaro under festivaldagen.
– Det är skönt att veta att Bilda finns där om det dyker upp något, säger han och lyfter fram relationen som trygg och väl etablerad.
Planeringsarbetet har också en funktion
C-G berättar att de praktiska utmaningarna till trots är arbetet en naturlig del av året. Ett återkommande projekt som både utmanar och ger glädje.
– Planeringsarbetet är gott nog, där bygger vi ett samarbete, en närhet mellan bygdens olika föreningar, sen är genomförandet av festivalen en bonus, om man kan uttrycka sig så.
Han säger att han tycker att jobbet med gospelsfestivalen har fört föreningar och människor närmare varandra.
– Planeringsarbetet är inte bara ett måste inför festivalen, utan något som i sig är givande, säger han.
Eftersom biljetterna köps på plats vet man aldrig hur många som kommer till festivalen men uppskattningsvis kommer cirka 500 personer, det vill säga fler än invånare i byn.
– Det är alltid lite pirr när man klipper snöret eller på annat sätt inviger festivalen. Att se alla människor och marschaller som pryder gatorna var tionde meter i hela samhället, det är härligt.
C-G berättar att han ser festivalen som ett gemensamt andrum i höstmörkret, där människor möts och delar en upplevelse som lyfter. Han berättar att det alltid är häftigt när man ser alla människor strömma till.
– Och en del konserter är så välbesökta att lokalerna är helt fulla och folk står och hänger in genom fönstren och lyssnar på det som händer därinne, berättar C-G.
Folkbildningens betydelse
På frågan om vilken festivalens höjdpunkt är svarar C-G att det finns lika många svar som besökare. Men att helheten är minnesvärd: stämningen, mötena och känslan av att bygga något tillsammans.
– Det är en samlingsplats för alla åldrar och som lockar människor från olika delar av landet som delar en gemensam upplevelse. Och all organisering och strukturering av festivalen är folkbildning. Även att deltagarna får vidga sina vyer om de möter en annan kulturyttring än man kanske tänkt när man åkte dit, avslutar C-G.
För honom är det tydligt att festivalen fyller en funktion som är både kulturell och social. Den skapar något att samlas kring och något som värmer långt efter att musiken har tystnat.
