”Har man räddat en ungdom, då har man lyckats”

Två kvinnor sitter inomhus vid ett fönster och ler mot kameran. Den ena har mörkt hår och bär en svart skjorta, den andra har kort, ljust hår och en mönstrad topp.

”Föräldrar och barn tillsammans mot våld och kriminalitet” är en gemensam satsning mellan Studieförbundet Bilda tillsammans med Postkodlotteriets Stiftelse. Projektet är en del av Stiftelsens satsning ”För ungas framtid” och pågår under två och ett halvt år från och med i november 2024.

Ingen i Sverige har nog missat de orovarslande nyheterna om det ökande gängvåldet och de kriminella rekryteringarna i mycket låga åldrar. Rädslan för att råka ut för våld eller in i en våldsspiral sprider sig till både barn, föräldrar och äldre släktingar. Därför är projektet ”Föräldrar och barn tillsammans mot våld och kriminalitet” särskilt samhällsaktuellt och har i oktober 2025 genomfört cirka 15 cirklar för unga och 10 cirklar för föräldrar.  


– Tanken med projektet är att vi både vill lyfta föräldrarna, de unga och allmänheten i utsatta områden. Vi ser gärna att föräldrar och de unga går parallellt i cirklarna och igenom det får en gemensam plattform i dessa frågor, säger Carina Söderlund, projektansvarig i Bilda.  

Podd och penningtvätt 

Satsningen är inte bara riktad mot en bred målgrupp utan är också geografiskt spridd och omfattar Jämtland, Västernorrland, Dalarna och Gävleborg. I cirklarna deltar cirka fem till tio ungdomar per grupp, och hittills har sju ungdomscirklar genomförts. Bland aktiviteterna finns en killgrupp som har poddat, en grupp som har diskuterat böcker, och ett mycket uppskattat inslag är samtalen kring polisens utbildningsmaterial, som tar upp olika ämnen kopplade till kriminella gäng och rekrytering av unga. 

– Polismuseet har massor av material som är digitalt, gratis och användbart. Vi gick igenom det som handlade om penningtvätt vilket var mycket uppskattat, berättar Emma Könberg, projektanställd för uppdraget genom Bilda.  

Projektet använder sig av studiecirklar för barn och vuxna samt samtalskvällar för alla intressenter. Vid samtalskvällarna så bjuds olika talare in som representanter från områdespolis, socialtjänst, olika föreningar och andra aktörer. Projektets ledare har en god dialog med lokalpolisen och kommunens fältarbetare, som arbetar uppsökande bland ungdomar och ofta har kunskap om vilka ungdomar som rör sig utomhus på kvällstid.  

Fantastiska ledare som fungerar som förebilder 

För ungdomarna skapar projektet en mötesplats dit de kan komma och träffa vänner och trygga vuxna.  

– Vi har fantastiska ledare i projektet som verkligen brinner för ungdomarna. Många har bakgrund från fritidsgårdar och är inte långt ifrån ungdomarnas ålder, vilket gör att de lättare kan skapa kontakt både utifrån ålder och intressen. De är bra förebilder för ungdomarna, säger Emma Könberg.  

Både Emma Könberg och Lena Källström berättar om att de ser en hel del ungdomskriminalitet med jämna mellanrum i sin vardag och att de förstår värdet av projektet. Emma har jobbat med ungdomar sen hon var 13 år och har både ett brett kontaktnät och gedigen erfarenhet i området. Hon berättar att ämnets komplexitet gör att man förstår att man inte kommer kunna hjälpa alla.  


– Har man räddat en ungdom, då har man lyckats.

Emma Könberg och Lena Källström jobbar båda två med projektet genom Bilda. Foto: Bilda

”Det både stöttas och munhuggs” 

Föräldragrupperna har många deltagare som är nyanlända vuxna, med en klar majoritet av kvinnor. Deltagarna är ofta mammor men även den äldre generationen deltar. Grupperna består av cirka åtta till femton deltagare per cirkel.  

– Man såg behovet efter den här sortens information. Ensamstående mammor från Ukraina bland annat som frågade om råd i ”Vad gör vi när barnen inte kommer hem om kvällarna?”, berättar Lena Källström, verksamhetsutvecklare i Bilda Mitt.  

Lena Källström som ansvarar för föräldragrupperna har jobbat med integrationsfrågor i tio år, en fråga som ligger henne varmt om hjärtat. Men gruppen har sina utmaningar då det blir kulturkrockar i frågor som kan anses som känsliga till exempel om barnuppfostran.  

– Det kan både stöttas och munhuggas. Det blir en väldig kulturkrock i till exempel barnuppfostringsfrågor. Men vi har material vi utgår ifrån, från polisen och Barnkommissionen. Men de stöttar varandra väldigt bra med och har ofta kontakt efter cirklarnas slut, berättar Lena.  

Med Barnkommissionen menas här de riktlinjer och rekommendationer som FN:s kommitté för barnets rättigheter har tagit fram inom ramen för Barnkonventionen. Men det är inte bara barnets rättigheter som det diskuteras heller.  

Tvekan att ställa frågor inom familjen 

I vissa familjer kan mödrar känna en viss osäkerhet eller tvekan inför att fråga sina söner om deras aktiviteter eller resor. Detta kan delvis hänga samman med traditionella familjeroller och normer som kan innebära att kvinnans röst inte alltid har samma tyngd i familjebeslut.  

– Vi har enkätundersökningar där vi kan se resultatet av våra cirklar och majoriteten ger positivt omdöme. Kvinnor som berättar att de nu vågar prata mer med sönerna och att de även vågar konfrontera dem. Det är stöd och stöttning som behövs för att nå fram till dessa familjer, berättar Lena.   

Fritt och frivilligt  

Avslutningsvis betonar både Emma och Lena att folkbildningen når fram på sätt som andra aktörer och myndigheter inte gör, tack vare dess unika samtalsform som är fri och frivillig. Deltagarna möts utan tvång och kan själva välja att delta. 

– Vi är ingen socialtjänst och ingen polis, vi är ingen aktör som pekar. Går man till polisen med en undran kanske man får 100 frågor, vi finns där på ett annat sätt. Vi vill arbeta för dem och med dem, säger Emma. 

– Det är stöd och stöttning som dessa föräldrar behöver för att nå fram. Jag har märkt att det vi pratat om har blivit en ögonöppnare för många av deltagarna, avslutar Lena.