”Tid för Guds fred med jorden” samlar engagemang för skapelsen

Både de medverkande som bidrog med innehåll till dagen och de som deltog hade bakgrund i olika kyrkofamiljer och traditioner, mestadels olika frikyrkor men dagen inkluderade även ett katolskt inslag.  

Vi kan tycka olika om många andra saker, men just kring det här med att förvalta jorden tror jag att vi kan finna flera gemensamma nämnare och känna oss enade. Tack vare det tror jag att vi kan komma närmare varandra och lära oss mer om och av varandra.   

Både live och förinspelat 

Temadagen byggde på en kombination av förinspelade och livehållna föredrag. Hanna befann sig i Falun, medan kollegan Annelie fanns i Göteborg, men för att förekomma problem med tekniken valde arrangörerna att skicka ut de förinspelade filerna direkt till de lokala grupperna. 

– Vi märkte snabbt att uppspelning via Zoom inte fungerade alls. Bild och ljud laggade. Så vi bestämde att vi skickar ut det vi kan i förväg och låter grupperna spela upp det mesta av materialet själva. Det visade sig vara ett väldigt bra beslut för att säkra kvaliteten, berättar Hanna Bosenius. 

Det gav utrymme för lokala värdar att forma dagen efter sina egna förutsättningar och gruppsammanssättning, samtidigt som dagen ringades in av gemensam start och avslutning.  

Fred med oss själva, Gud och skapelsen 

Temadagen knöt an till det Ekumeniska årets fokus på fred, och särskilt på fred med skapelsen, något som Hanna beskriver som en naturlig ram för arbetet. 

Fred handlar inte bara om relationer mellan människor. Det handlar också om fred med oss själva, med Gud och med skapelsen. Att få väva ihop de perspektiven kändes viktigt. 

De förinspelade samtalen och föredragen tog bland annat upp hur fred med jorden kan gestaltas i vardagen och hur kristen tro kan vara en grund för omsorg om jorden. Ofta hamnar fokus kring miljö- och klimatfrågor på saker vi ska avstå ifrån och minska, på vad vi människor gör dåligt och att vi ska sluta kriga mot jorden men, menar Hanna, det handlar om så mycket mer än det.  

Meningen är inte att vi ska ta bort oss själva som människor på jorden, det är inte det som fred med jorden handlar om: Det handlar, som en de medverkande uttryckte det, om hur vi kan vara en välsignelse och inte en belastning för våra medvarelser i skapelsen.  

Det här vill vi ta vidare 

Efteråt genomfördes en utvärdering, och svaren var tydliga: deltagarna uppskattade både upplägg, innehåll och det reflekterande formatet. 

Responsen var väldigt positiv. Många skrev att ’det här tar jag med mig’ eller ’det här vill jag jobba vidare med’. Det var jätteroligt att se.

Flera hörde av sig efteråt med önskemål om att använda materialet i sina egna församlingar: 

– En ville göra en gudstjänst kring inslaget ’Vad har Jesus med min skog att göra’. Andra som inte kunde vara med just den dagen ville anordna en egen temadag. Det är fantastiskt att se att det vi gjorde inte bara blev en punktinsats utan att det får fortsätta leva. 

Med den goda upplevelsen i ryggen funderar arrangörerna nu på att låta temadagen återkomma. 

– Vi har tänkt att det här skulle kunna bli något årligt återkommande, kanske i samband med Skapelsetid. Det känns som att det här hybrida formatet fungerar, och något som många vill vara med i, säger Hanna. 

Folkbildningens betydelse 

Hanna berättar att det gavs mycket utrymme för gruppsamtal under dagen med utgångspunkt i de olika delarna i programmet och utifrån det kunde deltagarna prata om sätt att bygga fred med jorden. Genom att samla deltagare från olika platser och från olika kyrkofamiljer kan erfarenheter delas och nya insikter växa fram.  

Jag fick feedback efter ett av föredragen att ”det här vidgade perspektiven och öppnade upp för ett annat sätt att tänka”, och då tänker jag att det var säkert fler som kände så.