Tommy Andersson är cirkelledare på ett äldreboende i Floda där han varannan vecka träffar de äldre deltagarna för att leda samtal om hur livet var förr i tiden. Vissa lever med demens där långtidsminnet i många fall är bättre än korttidsminnet.
Tommy är själv uppvuxen i Floda där han fortfarande bor. Varannan vecka åker han till äldreboendet där han håller i en cirkel för de boende. De kan vara mellan 4-15 deltagare som träffas. Han har varit cirkelledare i två år och det var dottern som själv arbetar med folkbildning som fick in honom på det spåret. Som cirkelledare så styr han upp samtalen ifall det behövs och ser till att vara följsam. Han har en fått en arbetsbok med handfasta tips genom sin kontakt på Bilda i syfte att ge inspiration om det skulle bli motigt men samtalen brukar flyta på. Det är både nya ämnen som pratas om men även sådant som kommer i repris.
– Man märker vad de gillar. Man ser att de tycker att det är roligt, säger Tommy.
Musiken väckte känslor
Vissa av de boende har demens och har svårt med närtidsminnet. Då vissa har bättre långtidsminne än närtidsminne blir de regelbundna samtalen om hur det var förr värdefulla och glädjande. Genom Tommys kontakter gästade två musikintresserade bekanta en träff och hade med sig stenkakor (grammofonskivor av den äldre modellen från 1920-talet) och grammofon som de spelade musik från förr på. Musiken väckte mycket känslor.
– Det är glädje, musik. Några sjöng med och på någon kom det en tår, det blev väldigt nostalgiskt, berättar Tommy.
De flesta deltagarna är födda på 1930-talet och ämnena de pratar om varierar. Det kan vara om hur de roade sig, hur det såg ut förr i deras område de växte upp i och om den tekniska utvecklingen som har varit enorm.
– De har ju upplevt så mycket utveckling. Långtidsminnet är ju mycket bättre än närtidsminnet. De berättar sin historia och det finns alltid något att berätta eller att man pratar om något igen, säger Tommy.
Tommy berättar om deras ärlighet och att många pratar om sin kärlek till djuren de hade när de växte upp. Att mjölkkon var som en familjemedlem.
Glädjen i att minnas tillbaka
Hans drivkraft får Tommy ifrån responsen han får samt att han själv tycker att det är givande att prata med de äldre om hur det var förr.
– Jag ser glädjen i dem när de berättar och det är roligt att höra hur det var, hur de levde och vad de gjorde. Man ser verkligen glädjen och att de är så tacksamma. Det visar de verkligen, säger Tommy.
Som cirkelledare försöker Tommy att styra samtalen om de inte tar upp något själva och att ge ordet ifall det behövs så man inte pratar i mun på varandra.
– Alla människor har ju en historia att berätta och det är det som är så intressant. För alla har ju upplevt olika saker under sitt liv, så är det, säger Tommy.
Om det är en mindre grupp på kanske 4-5 deltagare så kan samtalen bli mer personliga och allvarligare än i de större grupperna men det är inget som Tommy strävar efter.
– Vissa har ju levt under tuffa förhållanden när de var yngre, säger Tommy.
Ett fint minne
Ett fint minne från cirkeln var när de satt samlade och en man som var väldigt trött satt med men sov under hela samtalet. Samtalsämnena kom och gick och så började de prata om den gamla järnvägen. Då vaknade mannen till och började väldigt engagerat att prata om järnvägen och att berätta saker. Då hade de nuddat ett ämne som verkligen berörde mannen. Tommy blev väldigt förvånad över mannens plötsliga engagemang och tyckte att det var väldigt roligt.
– Det var en stor upplevelse tycker jag, säger Tommy.
