Sommaren 2013 arrangerar Studieförbundet Bilda återigen Dandanat - en kulturfestival i Betlehem. I korthet innebär det att svenska musik- och dansakter åker till Palestina och Israel och möter band från regionen.

Tillsammans spelar man för publik, deltar i workshops och umgås. Det är ett internationellt utbyte där musiken är det självklara språket.

Nu är det klart vilka som åker på Dandanat 2013. Läs mer här!

Senast arrangerades Dandanat 2012 - då rapporterades det via Bildamusikbloggen. Läs den här! 

Eller läs kulturkonsulenten Andreas Jenås text från Dandanat 2012 här!

Bakgrunden till Dandanat

När Dandanat första gången blev av, 2005, var det som ett svar på en utmaning Bilda fick från ICB (The International Centre of Betlehem). Efter många kontakter sa de: ”Nu har vi träffats och pratat – nästa gång ni kommer måste ni ha ett projekt med er, som vi kan göra gemensamt.”

Huvudtanken då var densamma som den är idag: att erbjuda svenska unga musiker och dansare att möta palestinska unga musiker och dansare och vice versa. Och att gemensamt arrangera workshops och spelningar.

För de svenska deltagarna är det på många sätt en omtumlande resa.

Att som svensk möta den israeliska ockupationen på Västbanken är inte helt okomplicerat. Svenskarna får resa runt och ta del av berättelser och scener från ockupationen - och får möta representanter från båda sidorna. Under Dandanatresan, som pågår en drygt vecka, lär man sig mycket om konflikten; med allt vad den innebär av murar, bosättningar, demolerade hus, flyktingläger och människoöden.

Studieförbundet Bilda har funnits på plats i området sedan 1991, då SCSC - Swedish Christian Study Centre - invigdes i Jerusalem. Det ligger alldeles innanför Jaffaporten, i skärningspunkten mellan de kristna och armeniska kvarteren i Jerusalems gamla stad.

På och utifrån studiecentret kan besökare från Sverige och andra länder studera områdets kultur, religion, historia och politik. SCSC:s huvudsakliga syfte är att skapa förutsättningar för möten mellan människor från Sverige och människor från Mellanöstern. Mötena och samtalen leder till insikter och nya kunskaper som bygger broar - över kulturella, religiösa, etniska och politiska skillnader. I denna strävan passar Dandanatprojektet in.

Vad är Dandanat?

En kulturfestival i Betlehem, turné i regionen, och en studieresa för musikanter och dansare från Sverige.

Hur kommer man med?

Här finns all info hur man anmäler sig!

Är det farligt att åka till Israel och de palestinska områdena?

Ja och nej.

Bilda har arbetat i många år med studieresor till regionen och har väl upparbetade rutiner för att i möjligaste mån skapa trygghet under resan. Det innebär bland annat löpande kontakter med UD och svenska konsulatet, samt ett stort nätverk i regionen. Tackar man ja till att delta i resan får man utförlig information om hur man ska bete sig vid en eventuell krissituation. Resan förbereds med flera träffar hemma.

Hur är det med instrument och backline?

Vi både hyr på plats och tar med oss utrustning. Innan resan reder vi ut vem som tar med vad.

Vem är ansvarig?

Ansvariga för Dandanatprojektet, och talesmän, är Bildas kultursamordnare Mats Bjerde och samordnaren för vårt Mellanösternarbete, Magnus Stenberg.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Kulturkonsulenten Andreas Jenås rapport från Dandanat 2012:

Dandanat - livets resa!

Jag hade förmånen att få åka med rockbandet Everfold från Jönköping på en minnesvärd resa till Israel/Palestina för årets upplaga av Dandanat.
Denna resa är inte bara en musikalisk resa där band gör några gig och sedan ligger på ett hotellrum och vilar upp sig. Tvärtom! Här blandas kultur, politik, religion och fest i ett tempo på 200 km/h där jag som kulturkonsulent fick äran att åka med på färden tillsammans med Everfold och de andra fantastiska artisterna och personalen.

Min och Everfolds resa började redan i mars där vi startade en studiecirkel tillsammans med Lars-Inge Claesson som arbetar med Mellanöstern-frågor på Bildakontoret i Jönköping. Vi träffades ett par gånger där vi diskuterade religion, politik, konflikter och förtryck. Tunga frågor som var direkt avgörande för hur bra vår resa skulle komma att bli. Vi kände oss oerhört taggade och i viss mån spända över resan och jag måste säga att vi var väl förberedda på vad som skulle komma och att möta oss i Israel på grund av bra förberedelser.

Vi flög ner tillsammans med tre andra svenska band som är anslutna till Bilda från andra regioner i Sverige och en hiphop-duo från Peace & Love Artist.

Väl på plats hade vi först två dagar i Jerusalem där vi besökte heliga och historiska platser och där vi även fick gott om tid till att lära känna varandra i den stora grupp som tillsammans rest dit.

Vi lämnade Jerusalem efter två dagar och drog till Västbanken för att göra Dandanatfestivalen som Bilda arrangerar i Betlehem.
När vi närmade oss Västbanken och den stora mur som slingrar sig runt ett torrt landskap, där Israeliska militär står beväpnade med k-pistar vid checkpoints och kontrollerar människor så började jag känna mig väldigt provocerad.
Jag ska inte gå in djupare på detta ämne, jag vill bara ge en liten glimt av det faktum att detta är en lika stor del av resan som allt det roliga vi hade när det skapades musik och dans i workshop. Eller som så när det var dags för showcasegig och festivalspelningar.

Vi dundrade in på hotellet i Betlehem och mötte upp de palestinska artisterna som vi skulle komma att kampera med, skapa med och festa med i tre dygn. Dagtid bestod av workshops där grupper svetsades samman och musik och dans skapades. Jag vill också understryka charmen med brist på utrustning som fanns tillgänglig eller rättare sagt inte tillgänglig, där personal fick springa mellan de olika replokalerna med trummor, förstärkare och PA:n, där alla hela tiden fick låna av varandra.

Trots allt gick det att lösa allas behov utifrån rådande omständigheter och jag tror att alla medverkande från Sverige kunde få en liten känsla av hur bortskämda vi egentligen är med att få saker och ting serverade på ett silverfat.

De två första kvällarna arrangerades det showcasegig på en stor scen för alla medverkande med några få inbjudna palestinier.

Men den sista kvällen var det då äntligen dags för Dandanatfestivalen. Vi körde stora scenen där alla workshops fick chansen att visa upp vad de hade lyckats skapa under dessa dagar.

Det är fruktansvärt kul att se hur så bra idéer och framträdanden kan komma fram i en miljö av människor med så olika livssituationer, så olika kulturer, alla så olika men i sammanhanget ändå så lika.
Musiker och dansare uppträdde under Dandanatkvällen på tre olika scener och det hela var en enda stor fest.

Smittande deltagarkultur

Min reflektion av vad Dandanat egentligen är handlar inte om vad som skapades i workshops eller på showcasegig eller på festivaldagen. Festivalen var bara förfesten!
För mig och många andra så var Dandanat de otroliga festkvällar som skapades i hotellobbyn när programmet var slut för dagen. En stor foajé med människor från olika världar som ägnade sig åt deltagarkultur när den uttrycker sig som starkast. Man skrattade, man dansade, man jammade, man tog fram sina instrument och hade man inget till hands så skapade man sig ett i form av en tekanna, ett ölglas eller varför inte en sked!

När vi sagt hejdå till våra palestinska vänner så tog vi svenskar en busstur till Döda havet innan det var dags att dra tillbaka till Jerusalem för två dygn till med möten med både palestinier och israeler som lever i den här komplexa verkligheten.

Vi avslutade hela denna fantastiska resa hos ett gäng palestinier som drev någon slags form av musikförening i deras hus i Jerusalem. Denna enastående kväll avslutades med grillfest och gig på deras utomhus scen i trädgården där det levererades blytung 70-talsrock från Jönköping, råfet old school hiphop från Borlänge, tonsäker svängig jazz från Malmö, gungig countrypunk från Umeå, svensk actionrock från Sandviken och jammande jazz från Palestina.

Och där under en stjärnklar himmel i ett land fyllt med så mycket historia, så mycket konflikter, så mycket svek, så mycket krig stod jag och mådde bra av det som vi tillsammans lyckats skapa under en fantastisk vecka fylld med möten, glädje, misär och nya livserfarenheter som vi tillsammans kommer att bära med oss och minnas för resten av livet.

Ta chansen att anmäla er till Dandanat nästa gång vi arrangerar. Jag lovar ni kommer inte att ångra er.

/Andréas Jenå, kulturkonsulent i Jönköping