Resedagbok från Israel och de palestinska områdena den 16 – 25 oktober 2010.

Resgrupp: Immanuelskyrkan, Skövde

Fredag till lördag den 15-16 oktober 2010

”Denna dagen – ett liv” som Melker på Saltkråkan sa. Nåja – kanske snarare ”denna dagen – ett dygn”. Det blev ingen sömn natten innan vi skulle åka till Israel.

Vi möttes mer eller mindre utsövda och fräscha på Landvetters utrikesterminal. Hur skulle det bli med denna resa som vi planerat inför så länge, kanske gruvat oss för… och längtat efter. Jag som inte flugit på många år insåg att mycket ändrats avseende säkerheten på flygplatserna sedan 2001. Men all löpte på relativt smidigt både på Landvetter och i Wien. Resan mot Tel Aviv kändes ganska lång och det var lite varmt och trångt. Maten var helt OK. Lååång inflygning och det applåderades när hjulen slutgiltigt tog mark.

Då var det dags att äntra vår lilla buss som förde oss ca 11 mil till Nasaret där vi ska bo de närmaste dagarna. På vägen dit fanns det mycket att se: blommande bougainvillea, fruktträd planterade med närmast militär ordning, vackra byar/städer ihopklumpade på höjder, där fanns rikligt förekommande minareter och svartmålade vattenreservoarer. Vi såg också den beryktade muren, det var ingen vacker syn.

Nasaret, som består av en äldre del och en nyare del visade sig vara ordentligt kuperad. Först hamnade vi fel, men sedan kom vi till ett vackert och trivsamt hotell där vi pustade ut före dagens middag. Det var mycket gott att äta: soppa, flera smårätter och bröd samt sesamkryddad kyckling och pommes frites. Vi delade våra intryck och våra förväntningar och avslutade kvällen med bön och vacker stämsång ”Må din väg…”

Söndag den 17 oktober

En god natts sömn i sköna sängar på det lilla hotellet där vi nästan var ensamma gäster. Vaknade av galande tuppar och skällande hundar. En regnskur på morgonen och mulet väder gav svalka. Från vårt fönster hade vi en vidunderlig utsikt över Nasaret med Bebådelsekyrkan i förgrunden. Klockan 8 tog vi en god frukost i matsalen.

Efter frukosten tog bussen oss till The Evangelical Baptist Church där vi mottogs av pastor Fuad Sakhem. Han berättade om kyrkans historia och tillblivelse. Den första kyrkan byggdes på 20-talet. Den var för dåligt byggd så en ny kyrka byggdes i början av 90-talet. Vi firade därefter gudstjänst tillammans med deras församling. Vi blev varmt mottagna och framförde ”Må din väg gå dig till mötes”. Predikan hölls på arabiska som tolkades via hörlurar till engelska.

Busstur ner till ett matställe i närheten där falafel smakade bra. Kör därefter mot Kanan förbi stora fält medodlingar av bland annat bananer. Bussen släpper av oss vid en park och vi promenerar ner till Gennesarets sjö där några av oss doppar fötterna. Valda bibelord lästes som berättade om det stora fiskafänget. Därefter tog bussen oss till Kapernaum där Jesus levt och predikat i synagogan. Där hade en ny kyrka uppförts svävande på pelare över ruinerna. Kändes mycket starkt att uppleva denna plats.

Vi tog oss sedan vidare upp till Saligprisningarnas berg där kyrkan låg mycket vackert högt över Gennesarets sjö och vacker utsikt mot Golanhöjderna. I kyrkan möttes vi av ryska pilgrimer som sjöng ”O store Gud”. Det var starkt.

16.45 lämnade vi Saligprisningarnas berg och påbörjade återresan till Nasaret. Solen sjönk bortom bergen och molnen färgades röda. Vid framkomsten till Saint Margarets Hostel hade mörkret fallit. Kvällen avslutades med middag på innergården. Middagen bestod av linssoppa, olika sallader, ris, nudlar, potatis och kyckling. Allt mycket smakligt.

Måndagen den 18 oktober.

Vi möts till frukost en halvtimma tidigare igår men alla ser pigga och förväntansfulla ut inför den nya dagen med nya upplevelser. Det är klart och soligt och känns något varmare än i går till och med.

Först på programmet idag var ett besök i Bebådelsekyrkan som vi tidigare åkt förbi och sett från hotellet med utsikt över staden. När vi kom in möttes vi av härlig sång av en grupp afrikaner. Snart kunde man stämma in i halleluja-partierna. Det åttkantiga taket i tornet liknade en lilja – en symbol för jungfrun. Här fanns också vackra mosaiktavlor både i kyrkan och utanför. Innan vi for vidare lyssnade vi till bibelord om bebådelsen.

Vi besökte sedan Sabeel – ett befrielseteologiskt center. Vi fick ta del av deras arbete och fick en skrift med information så jag skriver inte mer om det men det är otroligt att få ta del av människors livsberättelser, kärlek och kämpaglöd.

Alldeles intill Sabeel ligger Nazareth Village där vi började med att inta en härlig lunch i härlig miljö. Det bjöds på soppa, varmt nygräddat bröd, dip, oliver, sallad, kyckling med äpple och dadelcréme till efterrätt. Allt vackert dukat. Därefter väntade guiden i den uppbyggda miljön från Jesu tid. Först lite information och berättelser genom 3 rum och sedan i utemiljö. Vi mötte fåraherden med sina får och getter. En grav som den såg ut på den tiden.

Vi mötte Josef i sitt snickeri. Vi fick i ord ta del av processen från oliv till olja vid en olivpress och besöka synagogan. Daniel berättade på ett engagerat sätt och hänvisade till bibelordet.

Något sena lämnade vi Nasaret (bagaget packade vi med på morgonen) för färd mot Ibillin och Mar Elias college. Ingela berättade på vägen dit lite grann om Elias Chacour, grekiskt katolsk präst som startade den första skolan i byn. Vi fick träffa den nuvarande rektorn för skolan, även han vid namn Elias och ta del av ännu en livsberättelse.

Ett ord han sa till oss var: ”Vi behöver inte era pengar. Vi behöver er vänskap.” Jag tror att vi alla i gruppen blev gripna av denne kristne palestiniers berättelse.

Nu hade vi en längre bussresa framför oss innan vi kom fram till Majdal Shams på Golanhöjderna. Där väntade middag och det som i programmet stod en ev. happening. Det vill säga en teaterföreställning av några ungdomar. Texter skrivna av barn och unga i Gaza. Det gav mycket trots att vi inte förstod språket.

En intressant dag med många upplevelser och tankar.

Tisdagen den 19 oktober 2010

Frukost. Pitabröd. Ägg. Tomater. Gurka. Hummus och bröd. Ganska lika tidigare morgnar.

Grönsaker och framförallt äpplen odlas av druserna uppe i det nord östra hörnet av Golanhöjderna. Allt lantbruk kräver mycket vatten, vilket ger upphov till många konflikter. Druserna har anlagt en konstgjord sjö och grävt ner stora tankar i marken för att kunna lagra regnvatten. Majdal Shams är en regnrik by. Det regnar 1 000–1 5000 mm per år.

Vi fortsatte fram till gränsen mot Syrien och såg den minerade gränslinjen och demilitariserade delen som övervakas av FN. Vår värd påpekade även att det i Majdal Shams finns områden som ännu inte är minröjda sedan kriget 1967.

Besöket avslutades i byns klinik som byggdes av byns folk eftersom den israeliska kliniken hade mycket korta öppningstider under veckan. Klinikens standard och läkartäthet imponerar.

Så upp i bussen och söderut mot Kibbutz Afik i sydöstra hörnet av Golanhöjderna. Under resan kunde vi se övergivna syriska militärförläggningar och förstörda byggnader men först och främst odlingar av allehanda slag och även boskapshjordar.

På kibbutzen möttes vi av en invandrad amerikanska som i hettan tog oss med till en höjd med vidsträckt utsikt över Galileiska sjön och Galiléen. Hon gav oss sin berättelse om varför hon vigt sitt liv för Israel och varför Golan är så viktigt för Israel. Hennes entusiasm har inga gränser och hennes övertygelse om budskapet är total. På kibbutzen odlar man päron, äpple, citrusfrukter, tomater, gurka mm. Man har också en stor mjölkproduktion.

Livet på kibbutzen har förändrats under den 100 år verksamhetsformen har funnits. Den har idag en hel del former av privata inslag vilket inte varit till nackdel ur produktionssynpunkt. Föra nästa bussresa åt vi lunch i kibbutzens matsal.

Så var det dags för bussresa igen. Nu hade vi denna dag lyssnat till två helt olika synpunkter om Golanhöjderna. Båda lika övertygande.

Söderut genom Jordandalen med alla sina stora odlingar av bananer, äpplen och mycket annat. Målet var Döda havets salta vatten där alla flyter och livet utplånas.

Dagens slutmål var Betlehem, vars normala infartsväg var stängd på grund av att många judar denna kväll skulle besöka Rakels grav. Efter en omväg över Beit Jala nådde vi dock vårt slutmål i rätt tid.

Det var en mycket varm dag med sol hela dagen från en klarblå himmel.

Onsdagen den 20 oktober 2010

Efter en natts sömn på Vincent Guesthouse börjar vi dagen med frukost. Idag lite annorlunda än tidigare med chokladcroissanter.

Det är en riktigt varm dag (34 grader) och stark sol. Idag får vi en ny buss med ny busschaufför. Dagens första anhalt ät SIRA-skolan (Swedish international relief assosiation).

Nästa ställe bussen tar oss till är muren. Vi kliver av och tittar närmare. Guiden berättar om kameror som är uppsatta på muren och riktas in mot folks lägenheter.

Efter muren åker vi in till ett flyktingläger. Guiden informerar oss om att flyktingarna har palestinskt ID och FN-ID. Palestinier som bor där väntar på att Israel ska kompensera dem ekonomiskt för de 63 åren som de varit utan sin mark samt ge dem nya landområden.

Sedan bär det av till den Lutherska kyrkan i Betlehem där vi äter mat. Inger, som är utsänd av svenska kyrkan berättar om det internationella centret.

När vi efter det ska besöka Födelsekyrkan avskräcks vi av den långa kön utanför kyrkan och beslutar oss för att spara det till i morgon. Vi fortsätter därför till herdarnas äng. (Vi får reda på att det finns tre och vi blir medtagna till den katolska). Vi läser julevangeliet och tittar ut över kullarna och försöker tänka oss 2000 år tillbaka i tiden.

Intill platsen besöker vi en palestinsk affär med träfigurer av olivträ. Diverse krubbor och figurer inhandlas.

Vi blir sedan upphämtade av olika palestinier. Vi ska nämligen spendera natten hemma hos olika familjer. De flesta två och två, men vi är fem som åker till samma ställe. Vi kommer till ett stort hus högt uppe på en av Betlehems kullar. Efter en typisk palestinsk måltid slår vi oss ner på en vacker veranda med en magnifik utsikt över staden och äter chokladkaka med mintte. En bra avslutning på dagen.

Torsdagen den 20 oktober 2010

På gatan utanför ATG:s kontor träffas vi åter efter en natt i olika hem.

Genast börjar vi dela våra upplevelser med varandra. Flera av oss har mött människor från andra länder i hemmen där vi bott. Det har gett oss ytterligare en dimension.

Födelsekyrkan har hisnande historiska perspektiv. Även om kyrkan har byggts till och renoverats är pelarna som bär upp kyrkan 1 700 år gamla. Det ”känns” när man tar på dem. Till slut kommer vi ner i grottan och får se den plats som pekats ut som Jesu födelseplats. Kulhål i kyrkans fasad och tak vittnar om händelser i vår egen tid, från belägringen av kyrkan under 2002. Allt blir en absurd blandning av då och nu, helighet och konflikt, fred och krig.

De nutida förhållandena gör sig åter påminda när vi passerar muren på vägen in mot Jerusalem. Vi vandrar genom ”gatan”. Passerar två passkontroller och en säkerhetskontroll. Det är inte många där. Det går rätt fort och utan problem för oss men upplevelsen av hur människors rörelsefrihet begränsas blir tydlig.

På Jerusalemsidan möts vi av en ny buss, med gul skylt, som tar oss till förintelsemuseet Yad Vashem. Här får vi ytterligare en dimension av Israel-Palestina-konflikten. Här möter vi åter spänningen mellan då och nu. Samtidigt som vi vandrar runt bland minnen av förintelsen trängs vi med unga israeler i uniform som gör sin värnplikt. Flera av dem är beväpnade.

Lunch, buss till hotellet Golden Walls vid Damaskusporten. Incheckning och en stunds vila innan vi promenerar genom gränderna i Gamla Stan till studiecentret vid Jaffaporten. På taket får vi uppleva solnedgången över Gamla Stan och möta Sune Fahlgren, direktorn. Han beskriver Bildas ”uppdrag” i Jerusalem. På 20 år har över 10 000 svenskar besökt Israel/Pelstina i FS/Bildas regi, fantastiskt.

Efter middagen på restaurangen Nafoura går vi tillbaka till SCSC.

Parents circle är en gemensam organisation för israeler och palestinier som jobbar för försoning och ett slut på hatet. Deras utgångspunkt är en gemensam upplevelse av förlust av en nära anhörig i konflikten. Mötet med Ben och Eleisa blir starkt och känslofyllt. Deras berättelse ger verkligen hopp om att försoning mellan israeler och palestinier är möjlig. De påpekar flera gånger att vägen framåt inte är fredsavtal ”uppifrån” utan försoning som byggs ”underifrån”.

Promenad hem och en runda på hotellets takterrass för att dela några tankar, känslor och erfarenheter med varandra.

Under middagen på Nafoura ger Sune oss ett förhållningssätt som bygger på tre Ö:n som han tycker att man behöver ha med sig i det heliga landet: öppenhet, ödmjukhet och övertygelse.

Fredagen den 22 oktober 2010

Vi vaknade och begav oss, var och en, till matsalen där vi möttes av en härlig överraskning – mörkt bröd. När frukosten var uppäten tog vi taxi till Olivberget. Det fanns en oro om vi skulle komma till samma ställe eller inte. Men taxibilarna körde i karavan och släppte av oss på samma ställe på Olivberget.

Vi vandrar nerför Olivberget och stannar vid Jesu tårars kyrka. Ewy läser ur Lukas 19:28-40, Carl-Johan läser versarna 31-44 och Lennart läser Matteus 23:31-39. Det handlar om när Jesus rider in i Jerusalem. Om man blundar så kan man nästan se Jesus rida nerför berget på åsnan och folket lägger ner mantlar och palmkvistar. Det hörs sång och rop: ”Hosianna Davids son….” Jesus red troligen in genom Gyllene Porten. Den murades igen på 1500-talet men ska öppnas när Messias kommer.

Från Jesu tårars kyrka har man en bra utsikt över Jerusalem. Vi ser Klippmoskén, Aqsa-moskén, Bildacentret, Kidrondalen (Gehenna), Gravkyrkan, Västra muren…

Vi fortsätter nerför Olivberget och kommer till Getsemane, platsen för Jesu kamp inför korsfästelsen. Här finns olivträd som är flera tusen år gamla. Tänk om träd kunde tala. Det finns även en kyrka på platsen och vi sätter oss på trappan till kyrkan och lyssnar på texten om Jesu kamp i Getsemane. Många av oss går sedan in i kyrkan för at titta, några för att be. Jesus gick in i kamp för mig och för varje människa.

Vi går vidare och slår följe med muslimer som är på väg till fredagsbönen. Vi kommer in innanför murarna och hamnar i Betesda. Här föddes Maria, Jesu moder, tror man. Marias mor hette Anna. Vi går in i en kyrka som är rest för att hedra Anna. Vi sjunger en sång och ber. Det här är en dag då anden får stå i fokus. Vi läser texten om den lame mannen vid Betesdadammen som får frågan av Jesus: ”Vill du bli frisk?”. Mina tankar går till mig själv – vad behöver jag bli frisk ifrån? Det blir en stund av eftertanke och bön. Vi går sedan runt och tittar på utgrävningarna av Betesdadammen.

Efter Betesda fortsätter vi på Via Dolorosa. Vi går genom folkvimlet i Gamla Stan. Det är folk, affärer, lukter – allt i en härlig blandning. Vi passerar olika ”stationer” på vår väg till Gravkyrkan. Det är bland annat där Jesus får hjälp av Simon från Kyrene att bära korset. Vid Gravkyrkan är det mycket folk och vi beslutar att gå dit i morgon istället. Vi går till vårt lunchställe för att äta. Det är ett kvinnokooperativ som gör handarbeten men som även har ett litet café. Vi äter mahshi som är säsongens grönsak och är fylld av kött.

Efter en härlig måltid vandrar vi i olika grupper ner i Gamla stan igen. Vi tittar, handlar, prutar och insuper den väldigt speciella atmosfär som finns här. Vi hittar varandra vid klagomuren och går sedan gemensamt till en synagoga i Västra Jerusalem.

Vid synagogan möts vi en ung man och hans fru. Han blir vår ciceron under några timmar. Han är en rabbinstuderande från USA som är i Jerusalem ett år. Han förklarar vad vi kommer att vara med om. Vi lämnar alla kameror och mobiler i ett rum för de får inte vara med i synagogan eftersom de går på elektricitet. Männen får små kippor och går in i stora salen. Kvinnorna får gå upp till läktaren. Gudstjänstlokalen fylls av judiska män och gudstjänsten börjar. Vår ciceron ledsagar oss genom gudstjänsten som är på hebreiska.

Gudstjänstledaren sjunger långa stycken och ibland är församlingen med i sången. Det känns ibland som att vara på läktaren i en engelsk fotbollsmatch när manssången sjungs med högröst och ackompanjeras av handklappningar. Gudstjänsten var ibland mäktig men även lite tråkig dels för att man inte riktigt förstod och dels för att det var lite enahanda. Men sammantaget en mäktig upplevelse.

Efter gudstjänsten blev vi inbjudna på en sabbatsmåltid. Det börjar med att det sjungs en välsignelse över vinet. Sedan tvättar vi händerna. Efter det är vi i tystnad till välsignelsen sjungs över brödet. Då äter vi bröd och får prata igen. Då går vi även och hämtar mat från en buffé. Under måltiden samtalar vi med vår ciceron och hans fru. De svarar på alla våra frågor och vi har väldigt trevligt och givande samtal.

Innan vi går hem genom natten så är vi med när ungdomarna har en kvällssamling. De sjunger på hebreiska men stor hänförelse och entusiasm. Det är melodiskt med flera stämmor och ibland handfast dunkande med händerna i borden. Härligt.

Återigen en dag med mycket intryck. Dagen avslutades med bön och skratt på hotellets takterrass.

Lördagen den 23 oktober 2010

En ny solig och varm dag får vi vakna upp till. Efter en tidig frukost samlas vi för att ledsagas av Sune Fahlgren genom Damaskusporten och Gamla stan till de muslimska kvarteren, Bomullsporten och Aqsa-moskén. Vi får passera israeliska militärer innan vi är inne på berget. Här guidas vi av en vältränad muslim. Moskén är byggd på 300-talet med skadats och byggts upp ånyo. Vi får ta av oss våra skor innan vi träder in på den tjocka inrutade mattan. Väggar och tak är utsökt smyckade av mosaik. Detta mästerverk förevigas av många deltagare. Senare närmar vi oss Klippmoskén som är ännu större och där finns en elektronisk panel/tavla som anger datum, klockslag för solens uppgång, bönetider mm. Ett besök nere i grottan under/i klippan gör vi också. Här finns tre altartavlor som pekar mot Mecka. Utanför finns ett flertal små husavsedda för olika präster, administration, turistguide, brandväsen mm. Efter denna rundvandring smakar det utsökt med kaffe/te och gott wienerbröd och kaka.

En aktivist från den israeliska gruppen mot demolering av palestinska hus ger oss ytterligare kunskap om hur Jerusalem delas upp i judiska och palestinska områden. Israelerna siktar på att utöka sitt område och öka antalet bofasta judar väster om muren. Via buss guidades vi runt till olika bosättningar och utsiktspunkter.

En utsökt falafel och dricka smakade väl. Efter lite vila på rummen guidade oss Ingela till ”Garden tomb” (trädgårdsgraven) – en centralt belägen plats granne med bussterminalen. Här fick vi se en klippa, ”dödskalleplatsen”, där man utförde stening eller kastades ut för klippan om man gjort något allvarligt fel. Det var offentligt för att avskräcka andra. På smala stigar slingrade vi oss fram till gravplatsen – en grotta uthuggen i berget. Vi samlades sedan i en liten lund i lugn och ro omgiven av väldoftande blommor och träd. Vi läste Guds ord och fick dela Herrens nattvard tillsammans – en stor högtid.

På nu lite mer välkända vägar vandrade vi via ”New Gate” till Swedish Christian Study Center (Bilda). Här mötte Sune upp och guidade oss runt till i Gravkyrkan. Vi delade denna upplevelse av lukter, rökelser, heliga stenar, mosaik och fina altartavlor med folk från många nationer. Efter en vandring i de muslimska och kristna kvarteren kom vi till de armeniska stadsdelarna. Den utgör 1/6 av hela området innanför murarna. Det är förhållandevist glest bebyggt och många intressenter finns. Mycket fina byggnader, murar och S:t Jamesgården och bibliotek blev vi visade.

Hungern blev alltmer påtaglig efter långa vandringar under dagen. Vi blev inte besvikna när Ingela guidade oss till Restaurang Rossini intill Jaffaporten. En relativt liten men mycket vackert utformad med stenväggar, fina möbler och på andra våningen lågt till tak. Ett långbord för oss alla med vit duk, servetter och vackert porslin gjorde att man fick viss känsla av att vi satt tillsammans med Jesus vid sista måltiden. Varmt gott bröd, god sallad, utsökt varm och välsmakande lasagne gjorde alla på gott humör och de yngre deltagarna skrattade mycket.

Efter denna fina gemenskap och avskildhet gick några hem. Andra gick och tittade på det supermoderna köpcentret Manilla med fina kaféer, restauranger och konstverk/figurer. Vi passerade upp till glass-chokladbutiken Max Brenner – där alla stimulerade sina smaklökar maximalt. Efter detta vandrade vi bort mot de ortodoxa judiska kvarteren där det till och med fanns en skylt som påpekade att det var judiska kvarter och där kvinnorna måste vara mycket välklädda. Här mötte vi ett stort antal unga judar med stora ”pälsmössor” trots mer än 20-gradig värme. Sista vägen hem passerade vi åter förbi ”Garden Tomb”, trädgårdsgraven, nu i en helt ny skepnad utan en stor marknad med försäljning av diverse ting.

Klockan närmade sig midnatt och vi tog avsked inför sista nattens sömn på Hotel Golden Wall. Förväntningar och drömmar om fortsättningen inväntar sig. God natt.

Söndagen den 24 oktober 2010

Idag fick vi sova lite längre och samlades alla, efter frukost, till samling. Sedan begav vi oss iväg mot St Saviors church för att delta i mässan. Det var en katolsk mässa och den var på arabiska. Det var även en familjemässa så det var många barn som var med och det sjöngs en del lovsånger. Vi gick sedan till vårt nya hotell. På grund av felbokning blev vi tvungna att byta hotell sista natten. Vi checkade in och gick sedan ut på stan för shopping och lunch.

Därefter vandrade vi (Peter, Karolina och jag)ner till ”fontäntorget” intill Gravkyrkan där vi intog en efterlängtad kaffe. Där satt vi länge och reflekterade.

Middag serverades på Bulghourji. Man började känna att vi nu är på väg hem. Sista kvällen med gänget, som Bengt sa. Vi fick ett väldigt trevligt avslut och om några timmar ska vi vakna för att hoppa på bussen som ska ta oss till Tel Aviv. God natt.