Bildas studiecenter ligger i ett speciellt hus, vars historia försvinner ner i 1700-talet. Då var Jerusalem en obetydlig stad med omkring sex tusen invånare i en avkrok av det enorma ottomanska imperiet. Dess fornstora dagar var mer eller mindre glömda. 1800-talets romantiska upptäcktsresande hade ännu inte blivit uppfunnet.

Det är inte en alltför vågad gissning att huset byggdes för att fungera som residens för den högste militäre befälhavaren i staden – duzdar (då en militär titel, i dag ett familjenamn). I citadellet – det som i dag kallas Davids torn – huserade nämligen den mindre militära styrka som utgjorde imperiets närvaro i staden och dess omgivningar. Och var skulle en duzdar bo om inte i den enda ståndsmässiga bostaden i närheten?

En ny tid med europeiska intressen

Jerusalems omvandling inleddes på 1830-talet. Muhammed Ali, som då styrde i Egypten, slog sig fri från det ottomanska väldet och erövrade också en stor del av det heliga landet. För att kunna mota tillbaka hotet  från söder tvingades sultanen i Konstantinopel att ta hjälp av de europeiska stormakterna. De försåg honom med moderna vapen, och i utbyte mot dem öppnades området för europeiska intressen av både ekonomisk och mer ideell art. Detta ledde till en modernisering av landet som så småningom också nådde Jerusalem.

Den heliga staden var eftertraktad av det kristna Europa, som hade förlorat sitt fotfäste här efter korstågstiden. Attraktionen minskade inte av européernas återkommande beskrivningar av hur förfallen staden var. Jerusalem öppnades på nytt för europeiska pilgrimer. Den turistindustri som än i dag är en betydande del av den lokala ekonomin såg dagens ljus. För första gången växte det fram bebyggelse också utanför Gamla stan. Europeiska missionssällskap lät resa det ena komplexet efter det andra.

Gamla stan var inte så populär. De hygieniska förhållandena var undermåliga: mellan Jaffaporten, där studiecentret ligger, och Nya porten fanns en uppsamlingsplats för kadavren av döda djur, vilket inte bara spred en förfärlig lukt, utan också orsakade sjukdomsepidemier. Men saker och ting förändrades. Snart hade Jerusalem fler sjukhus och skolor än den lilla befolkningen behövde. Varje utländskt missionssällskap ville ha sina egna institutioner. Européernas inträde innebar ett hot mot den gamla ordningen. Den inhemska grekisk-ortodoxa kyrkan förlorade många av sina medlemmar till de anglikanska och lutherska kyrkorna, något som ännu påverkar de mellankyrkliga relationerna.

Amerikanskt konsulat i armenisk byggnad

Det säkraste sättet att få en stabil inkomst i Jerusalem i dag är att hyra ut ett hus till en utländsk NGO eller NPO, och det var det inte särskilt annorlunda i mitten av 1800-talet. Hagop Ashekian, en nära släkting till studiecentrets mångårige rådgivare Kevork Hintlian, letade efter ett sätt att långsiktigt stödja det armeniska prästseminariet i staden. Han köpte den gamla residensbyggnaden och från 1857 fram till sekelskiftet hyrdes den ut till det amerikanska konsulatet.

Man får komma ihåg att Jerusalem fortfarande var en obetydlig stad till storleken. Alla portar in i staden  stängdes klockan 18 – utom Jaffaporten. Det var hit det lilla stadsliv som fanns lokaliserades. En bättre utkiksplats för den amerikanske konsuln och hans fru kunde knappast finnas. Samma fascinerande utsikt som fångar i dag dem som besöker studiecentret.

Borgmästarhus, bank, tandläkarpraktik, nöjesplats, ödehus

Amerikanerna flyttade med stor sannolikhet ut 1904. Då tog armeniernas borgmästare, muktar på arabiska, över bostaden. Vid sidan av sina samhälleliga plikter bedrev han någon sorts privat bankverksamhet i lokalerna. Det slutade dock inte bättre än att han blev bankrutt och tvingades lämna sin post och sin bostad.

In flyttade nu Aram Yaghlian med hela sin familj. Förutom at vara familjens bostad fungerade huset som tandläkarpraktik – och mycket annat. Faktum är att huset blev något av centrum för Gamla stans nattliv. Det var hit ungdomarna – vänner till doktor Yalians son Aran, exempelvis den välkände tandläkaren John Tleel och hans bror – gick för att dansa och roa sig.

Oroligare tider tog dock vid. Aran, som hade tagit över tandläkarpraktiken av sin far, tog tjänst i den jordanska armén och försvann från staden. Under flera år på 1960-talet stod husets lägenhet helt tom. På 1970-talet hyrdes lägenheten av ett utländskt företag, men kom aldrig till användning.

Jerusalem i ständig förändring

Man tänker sig lätt att Gamla stan i Jerusalem alltid sett ut som den gör i dag, men det finns få städer som har förändrats så mycket. Det sägs att man måste gräva femton meter för att nå marknivån på Jesu tid. Flera gånger har staden rivets ner till grunden – och lika många gånger har den byggts upp igen. Periodvis har den också varit i det närmaste övergiven.

Tittar man på de gamla fotografierna från 1800- talet, ser man att bebyggelsen runtom studiecentret har förändrats mycket, även innanför murarna. För hundra år sedan var det inte alls så tätt mellan husen som i dag. Däremot trängdes byggnader – affärer och bostadshus – inpå murens utsida. Denna bebyggelse är i dag bortrensad. Redan britterna, som styrde här mellan första och andra världskriget, ville få bort den. Där den låg är det i dag planteringar och promenadvägar, som precis som fasadbelysningen är ett sätt att försöka ”återskapa” ett tidlöst Jerusalem som aldrig existerat.

Den förtätning som är så påtaglig i Gamla stan i dag inleddes på allvar 1948. Då hamnade Gamla stan och den östra delen av Jerusalem under jordanskt styre, medan allt utanför muren åt väster, blev Israel. Mångaflyktingar trängde ihop sig innanför murarna. Varje kvadratmeter togs i anspråk. Många blev kvar för gott.

Efter sexdagarskriget 1967 när Jerusalem som helhet föll i israelernas händer, ville även judarna komma innanför murarna, särskilt omkring västra muren (klagomuren), som de inte haft tillträde till under en lång tid. Mängder av hus intill muren revs och lämnade plats för den öppna plats som är där i dag, och runtomkring byggdes det judiska kvarteret upp.

För första gången i modern tid ökade andelen judar i Gamla stan.

En mötesplats och en oas

Först med Shahanik Panossian, en äldre armenisk kvinna, fick huset 1982 en inneboende igen. Hon tog sig an byggnaden och rustade upp den. När hon sedan flyttade ut 1989 beslöt den armeniske patriarken att använda det för ett särskilt ändamål.

– Han kallade in mig en dag, berättar Kevork Hintlian som då var rådgivare åt patriarken. Han bad mig söka efter en ekumenisk organisation som skulle kunna ta över och driva dess verksamhet här. Hitta mig en hyresgäst, sa han. Jag vill att detta ska bli en ekumenisk mötesplats.

Kevork Hintlian blev förvånad över patriarkens begäran. Men då han redan sedan länge kände några svenskar lämnade han erbjudandet till dem. Det tog ungefär ett år av funderande innan Frikyrkliga studieförbundet som fått frågan på sitt bord kom tillbaka och sa ja. Det skedde tio dagar före den gamle patriarkens bortgång.

Sedan 1990 har Swedish Christian Study Centre legat här (invigdes officiellt 1991), som en oas för svenska besökare i den heliga staden, men också som en mötesplats för de lokala kyrkorna. Under 2008 genomfördes en omfattande renovering. Frågan är om huset någonsin har varit vackrare.

Som studiecenter är det en plats för att lyssna och lära, för att möta rikedomen på denna unika plats, men också att möta människors uppgivenhet, sorg, engagemang och hopp. SCSC ger oanade möjligheter att andas in något av Jerusalems motsägelsefulla förflutna och nutid. Denna möjlighet är värd en hel del.