På 1950-talet besökte författaren och journalisten Elly Jannes det heliga landet och hade följande att berätta om julfirandet i Födelsekyrkan:

”Katolska kapellets statyer är sötaktiga som madonnan från Lourdes. Tarvliga konstgjorda blommor och krimskramsiga silverfiligransträd pryder högaltaret med de jättestora imiterade levande ljusen. Främre delen av kapellet är reserverad för diplomater och högre FN-tjänstemän i stilleståndskommissionen och flyktinghjälpen. Till den bortre har vi vanliga turister fått biljetter i mån av tillgång. I den angränsande basilikan och gångarna runtom trängs Betlehems egna invånare, försöker med större eller mindre framgång att knuffa sig fram till en dörr.

Midnattsmässan är en direkt fortsättning på eftermiddagens föreställning: utklädselstycke med polisuppbåd. Den börjar halv elva med sång och orgelspel, textläsning och mässande. Under tiden sitter patriarken stel som en Falu träjungfru på sin tron och låter sig kläs av och på olika guldbroderade mitror och kåpor. Jag försöker höra mig för vad alla dessa påklädningsscener ska symbolisera, men ingen kan ge mig svar…

Just som den sist anlände konsuln tagit plats slår de tolv slagen och julklockan börjar bånga så som vi hört den i radio, och man tänkte sig det väl annorlunda då, mera stillhet, mera frid. Stjärnan i taket tänds, och gosskören sjunger ’Stilla natt’ med röster så klara som kerubers.”

Ur Elly Jannes, Öknen skall glädjas: Resa i arabvärlden och Israel (Stockholm, 1954)