- De som drog igång arbetet med dokumentet var lekmän, som sedan bad oss om hjälp. Frågan de ville ha svar på var: "varför?" Varför måste vi stå ut med allt detta lidande, varför syns det inget ljus vid horisonten, varför har vi hamnat i den här situationen?

Det säger Michel Sabbah, före detta latinsk (romersk-katolsk) patriark av Jerusalem och medförfattare till Kairosdokumentet. Sabbah, som är född i Nasaret, blev när han tillsattes 1987 den förste palestinske patriarken.

Och även efter att ha pensionerats fortsätter han att verka för de  palestinska kristna – bland annat genom Kairosdokumentet.
- Nästa fråga är: "hur? Hur ska vi förhålla oss, som kristna och som
medborgare?”, säger han. Kairosdokumentet är ett svar till de lokala
kristna som har velat ha ett religiöst svar på sina frågor. Vårt svar är att Gud inte har dömt oss till att lida och till att döda. Gud har omsorg om oss. Vi måste tro att Gud är god och allsmäktig, och att lidandet kommer att få ett slut.

Kritik av Kairosdokumentet
Under det halvår som har gått sedan Kairosdokumentet presenterades har det mött många olika reaktioner. Somliga har välkomnat det, andra å det kraftigaste tagit avstånd ifrån det.

- En del kritiker tillskriver Kairosdokumentet åsikter som inte finns där, och talar till exempel om ersättningsteologi. Men vi gick inte in på de teologiska frågorna. Våra teologiska ståndpunkter är de samma som i Nostra aetate-encyklikan, en deklaration från Andra vatikankonciliet som uttrycker kyrkans förhållande till icke-kristna religioner, bland annat till judendomen och ser den som en levande religion jämsides med kristendomen, säger Sabbah.
- Däremot hänvisade vi till Bibeln. Vi sa att Bibeln är Guds ord och att Gamla testamentet tillhör vår heliga skrift också. Men vi sa också att   bibeltexten måste tolkas i enlighet med vissa principer. En av dem är att Gud är god – hans ord måste vara en källa till godhet. Bibeln kan inte bringa död till ett folk. Därför kan Bibeln inte heller användas som ett vapen i denna konflikt.

Konflikten i sig är, menar han, är politisk – två folk kämpar om samma land. Men även om problemet inte är religiöst, kan religionen medverka till en lösning på konflikten:

- Om vi går till Bibeln måste det vara för att finna vägledning till försoning, inte för att finna principer som bidrar till att konflikten förlängs, säger Sabbah.

Kairosdokumentet vänder sig främst till de lokala kristna. Det är ett försök att, som Sabbah säger, ”skapa medvetenhet om att de har sin kallelse här, i det heliga landet”.

- Vår kallelse är att vara en liten grupp, och vi kommer att förbli en liten grupp även om vi kanske skulle växa. Det har varit likadant ända sedan Jesus Kristus. Det handlar alltid om små grupper. Vi är hans vittnen i hans land.
- Men författarna vänder sig också till kristna i omvärlden, och ber om deras hjälp och stöd. Som vi ser det finns det en gemenskap som omfattar
alla kristna – det som händer en del av denna gemenskap angår också
alla andra. Det heliga landet är alla kristnas hemland, det är där de har sina rötter. Därför angår det också dem vad som händer här. Men deras uppgift är inte att vara propalestinska eller proisraeliska, utan att verka för försoning.

Processen fortsätter
Arbetet med Kairosdokumentet är, poängterar Michel Sabbah, långtifrån
slut:

- Dokumentet är inte allomfattande. Vi kommer att arbeta med fler frågor, vi lyssnar till reaktionerna, vi försöker dra nytta av dem och se hur dokumentet kan utvecklas, säger han. Målet var inte att skriva ett dokument. Målet var att ge de lokala kristna en referenspunkt, något att förhålla sig till. Dokumentet i sig är inte målet. Målet är vad det förmår att ge till de lokala kristna och alla som läser det.

Text: Daniel Braw

Här kan du läsa mer om, och beställa boken "Ett sanningens ögonblick - Kairos Palestina."