”Till vänster framme i koret sitter i praktfull skrud, som under nattens gudstjänster flera gånger ombytes, patriarken av Jerusalem under en vacker tronhimmel med en biskop på vardera sidan. Nere i kapellet tränges en brokig menighet. En rikedom av drag, dräkter och språk råder mellan pelarna, som bära de lätta valven. Västerlänningen står vid sidan av österlänningen, de arabiska kristnas vackra dräkter skifta allt efter byarna, latinska präster stå där i grupper, lätt igenkända på den svarta dräkten och sutanen, och några grekiska präster lyssna till mässan, klädda i den vida talaren och galluza, den höga svarta mössan.

Bland araberna, som på äkta österländskt vis sitta på stengolvet med benen korsade under sig, äro alla åldrar företrädda, ända till de små barnen, som vila i sina mödrars sköte och ej tyckas vara långt borta från sömnen. Talrikast voro de arabiska kristna från själva Betlehem…

Det låg något gripande i att se denna människoandens tröstefulla tillbedjan av det gudomliga, och känslan av sambandet med dessa kristna, som firade Frälsarens födelse, blev varm och stark, änskönt deras andakt och deras lovsång stego mot andra valv än i mitt hemlands kyrka. Det höves ingen kristen att förhäva sig över den andre, utan var och en erkänne med tacksamhet det goda, han undfått och kunnat mer eller mindre klart begrunda.”

Linders skildring ingår i Gustav Blombergs bok Till Betlehem (Stockholm, 1937), som finns i studiecentrets samling av reselitteratur.