När ryska och svenska förhandlare satte sig ned och skrev under fredsavtalet i den lilla byn Stolbova år 1617, efter det så kallade Ingermanländska kriget 1610–1617, förlorade Ryssland tillträdet till Östersjön – för en tid framåt. Mer bestående var den klausul som stadgade att ryska kristna hade rätt till en egen kyrka i Stockholm. Här grundades därmed den första ryska utlandsförsamlingen, dominerad av köpmän och sjöfarare. Sedan 1768 är den invigd åt Kristi Förklaring, och den lever ett sjudande liv än idag på Birger Jarlsgatan 98 på Norrmalm i Stockholm.
Sjöfart och köpenskap är den ena, diplomatiska beskickningar den andra och politisk och social oro den tredje av de krafter som förde ortodoxa kyrkor västerut i Europa. I Visby fanns redan under medeltiden en rysk handelsgård med kyrka, och liknande anläggningar noteras från andra håll. Tsarrikets representanter utomlands ansvarade efterhand också för sina landsmäns exilförsamlingar. I Sverige kom den ryska kyrkan från 1721 att lyda under den ryska beskickningen och därmed det nyinrättade Utrikeskollegiet och den Heliga Synoden i Sankt Petersburg, som en följd av Peter den stores kyrkopolitiska reformer. I London fanns likaså en rysk ortodox kyrka vid ambassaden från 1716, föregångare till dagens ryska församling och dess katedral. I Tyskland uppfördes ett flertal kyrkor. Den största ryska kyrkan utanför Ryssland är katedralen i Wien, biskopskyrka och residens för Moskvapatriarkatets representant i Västeuropa, tills helt nyligen biskop Hilarion Alfeyev.
En ljus framtid till mötes
Men mest påtaglig som orsak till ortodox ärvaro i Västeuropa är de politiska och sociala förhållanden som skapades genom revolutioner och diskriminering. Ryska revolutionen drev bort ledande krafter som sökte sig till Västeuropa, till Frankrike, Tyskland och England, och byggde upp viktiga institutioner här. I Paris inrättades ett ärkestift med domkyrka och ett framstående prästseminarium, Institut Saint Serge. Ryska emigranter spreds över hela Västeuropa inklusive Nordafrika – vita kyrkor i nordrysk stil från tidigt 1900-tal hittar man även i till exempel Tunis och Rabat, men också i Shanghai som var en mellanstation för ryska flyktingar på väg västerut. Kristna från Serbien, Rumänien, Bulgarien och Baltikum inrättade kyrkor och församlingar på många håll i Västeuropa efter andra världskriget.
Långvarigt förtryck i spåren efter de ohyggliga förföljelserna mot bland andra armenier och syrisk-ortodoxa i Turkiet kring 1915 har lett till invandringen av nya kristna grupper till bland annat Sverige. Den syrisk-ortodoxa kyrkan är idag den största av de ortodoxa i vårt land. Syrianer och andra kristna från östliga länder har blivit en växande samhällsgrupp som berikar och befruktar det kristna livet på många orter och bryter upp det tidigare relativt monolitiska religionslandskapet i Sverige. Att de innebär en tillgång är uppenbart, men också att de står inför svåra uppgifter i sin nya miljö. Lyckas de bemästra dem, kan de ortodoxa traditionerna gå en ljus framtid till mötes i vårt land.
Av Kaj Engelhart, frilansskribent