Om vi leker med berättelsen om Jakobs kamp med Guds ängel vid Jabboks vad (1 Mos 32), så kan det vid första anblicken tyckas att den bara återger en berättelse om två bröders konflikt. Men om vi frågar oss hur Jakob kunde veta att det var en ängel som han kämpade med så öppnar sig nya djup i berättelsen. Av fruktan för Esau och hans här om fyra hundra män, så lät Jakob föra över sin familj och sina ägodelar till andra sidan av Jabboks vad. Sedan var han ensam kvar och i skydd av mörkret brottades en man med honom, något som för läsaren närmast kan beskrivas som en attack, men som för Jakob är en kamp om välsignelsen.

Ängel betyder budbärare och i ett budskap framträder en mening. När jag läser berättelsen om Jakobs kamp ser jag en allegori om hur Jakob kämpar för att få veta något om vem människan och Gud är. Det stöds också av att han begär att få veta ängelns namn, som i Torah-traditionen innebär att man söker den andres natur eller väsen. I kampen får han veta vem han själv är och ängeln ger honom därför namnet Israel, men när Jakob begär ängelns namn tycks det som om han inte får något svar. Ängeln besvarar dock hans fråga. Han välsignar Jakob/Israel. Gud är välsignelsernas och meningens källa.

Omedelbart efter att han mottagit välsignelsen ger han platsen namnet Penuel, som betyder Guds ansikte. På kyrkoslaviska översätter man Penuel rätt och slätt med ansikte, Obraz. Jakob har kämpat för att få veta vem Gud och människan är och har nått insikten om att hela tillvaron bär det gudomligas ansikte.

Det här sättet att finna den andliga meningen i den bokstavliga har varit vägledande för kyrkans fäder och mödrar i alla  tider, och i rysk tradition kallar man detta för bildning, obrazovanie, men ordet för bild kan också användas för  ansikte. I etiopisk- ortodox tradition beskriver man det som semana werq, vax och guld, där vaxet står för det förgängliga och tidsbundna, men som i sig rymmer det gyllene budskapet om tillvarons ansikte, urbilden.

Av Michael Ellnemyr, profilsamordnare Ortodox bildning och kultur