Om vi drar en linje längs med romarrikets utbredande, en annan längs med islams utbredning, ytterligare en som skiljer det katolska väst från det ortodoxa öst så korsar alla dessa linjer varandra på en plats i Europa – i Kosovo. Här möts Europas kontraster som genom århundraden har gett Europa dess form och puls. Under senare delen av Europas historia flyttades centrum västerut, först på grund av att Europa delades i en katolsk och en ortodox del, och senare ännu en gång av järnridån.

Idag börjar sydvästra Balkan återfå sin plats som Europas hjärta genom EU:s utvidgning österut mot Ryssland och in i Turkiet. Återigen slår pulsen i ett sargat och brustet område, som bär spår av mänskligt lidande och förtryck. Pulsen är svag och orytmisk, men här vilar dess själ, som väntar på att bli befriad. En befrielse som måste engagera hela Europa och en mångfald av kulturer.

Om sydvästra Balkan är hjärtat så är den kulturella friheten Europas själ. Kulturell frihet är mer än individens rättigheter. Det är gruppens rättighet att samlas och tillsammans uttrycka sin identitet. Den rättigheten måste återupprättas på Balkan – kyrkor, moskéer och synagogor måste återigen fredas och värnas. Resultatet kan då bli en kulturell mångfald som är något annat än etnisk mångfald. Det sker när olika kulturer och grupper är bemäktigade att själva organisera sig och skapa sitt eget sammanhang. Samtidigt som man visar prov på att bemöta varandra med en inkännande förståelse av den andre.

En sådan frihet alstrar ansvar och frigör en kreativitet som skapar allianser över kulturgränser. Vi lever i ett nytt Europa, ett starkare Europa, som är sårat men på väg att läka, ett Europa som kräver vårt ansvar, ett kristet ansvar i mångfaldens mitt, de ortodoxa och katolska kyrkornas ansvar för en bevarad och återskapad historia, och för en kulturell frihet värd sitt namn. Vi lever i ett Europa som har återfått sin förmåga att andas med två lungor, öst och väst.

Av Michael Ellnemyr, profilsamordnare
Ortodox bildning och kultur