Tradition heter på grekiska paradosis som betyder ge vidare eller överlämna. I den ortodoxa traditionen finns det ett helgon som mer än andra illustrerar innebörden av detta.

Euphrosynos, kocken, var en mindre begåvad munk, som likt Askungen slavade i klostrets kök. Munkarna gjorde narr av honom, men Euphrosynos bevarade hela tiden sin ödmjukhet. I koptisk tradition berättas det om en biskop som var på besök i klostret. Han körde med kökspojken, Euphrosynos, och var aldrig nöjd med den mat som serverades. En natt kände biskopen en maning att gå ut på klostrets innergård, och till sin förvåning såg han där Euphrosynos, kocken, stå och samtala med några änglar, och i sin hand höll han tre äpplen. Biskopen blev då orolig i sitt inre och bad Euphrosynos om förlåtelse. Han anhöll om att få ett av de äpplen som Euphrosynos höll i sin hand, men fick då alla tre.

I grekisk tradition är det istället en gudfruktig munkpräst som brottas med frågan om vad himmelriket är. En natt får prästen en vision. Han tycker sig befinna sig i en underbart vacker trädgård och i den trädgården ser han den obetydlige kocken Euphrosynos, och frågar honom: ”Broder Euphrosynos, vad är detta för plats? Kan det vara paradiset?” ”Det är paradiset”, svarar Euphrosynos. ”Förfogar du över alla dessa underbara saker?”, frågar prästen. Då svarar Euphrosynos, ”Så långt det är möjligt för mig, ger jag vidare dessa saker, som du ser här, till andra.” Euphrosynos tar så tre äpplen från ett av träden, kunskapens träd, och ger till prästen. På morgonen vaknar prästen och finner då att tre äpplen vilar på hans bröst.

Euphrosynos förfogade över all kunskap i världen, och hånades för sin oförmåga, men valde ändå att förbli anspråkslös för att kunna överlämna den frukt som var honom given utan att själv förtära den. På så sätt blev kunskapen ”vår” istället för ”min”.

I dialogen mellan den ödmjuke Euphrosynos och den sökande prästen framträder Kyrkan som en lärande gemenskap. I vår gemensamma strävan efter att lära oss att lära framträder en ödmjukhetens pedagogik, den fasta grund varpå traditionen vilar.

Av Michael Ellnemyr, samordnare för Oortodox bildning och kultur