Anna av Novgorod binder samman svensk och rysk historia, och därför har hon en speciell betydelse för de ortodoxa i Sverige. Trots att hon dog för snart tusen år sedan vet vi ganska mycket om hennes liv. De främsta källorna är Snorres Kungasagor och Emunds saga från 1200-talet. Upplysningarna i de ryska krönikorna är sparsamma. Vi har också hennes helgonvita, men det är troligen en ganska sen text.

Anna var född och uppvuxen i Sveariket som Olof Skötkonungs dotter Ingegerd. Enligt traditionen döptes Olof och hans familj i Husaby källa år 1000. I helgonberättelsen omtalas att Ingegerd lärde sig läsa redan som barn och att hon studerade litteratur, historia och särskilt den Heliga Skrift. Detta påstående förefaller inte ha stöd i några källor men det är inte otänkbart: stormännens kvinnor hade under vikingatiden en stark ställning och det fanns troligen böcker vid Olof Skötkonungs hov i Sigtuna. På ikonerna är Annas attribut en skriftrulle.

Snorres berättelse om Ingegerd är livlig och full av romantiska förvecklingar. Som ung var hon förlovad med Norges kung Olav Haraldsson (den blivande Olav den helige). Enligt sagan stod hennes håg till honom, men hennes far behandlade henne som en bricka i sitt politiska spel och tvingade henne att gifta sig med den ryske fursten Jaroslav. Ingegerd skildras som viljestark kvinna som måste foga sig för krafter starkare än hon. I Ryssland blev hon mor till många barn. Hon antog namnet Irina, eftersom man i östkyrkan måste ha namn efter ett helgon. Emunds saga skildrar henne som en fredsmäklerska som med sin klokhet lyckades bilägga tvister i furstehuset. Jaroslav och Ingegerd-Irina hade först sitt hov i Novgorod men flyttade så småningom till det större och mäktigare Kiev som under deras tid upplevde en kulturell guldålder.

Ingegerd dog år 1050. I hennes helgonvita berättas att hon hade vigts till nunna under namnet Anna. Troligen skedde detta på hennes dödsbädd, för Jaroslav överlevde henne med fyra år. Om hon skulle nunnevigts tidigare måste Jaroslav enligt kyrkans regler samtidigt ha munkvigts, men om något sådant saknas vittnesmål.

Anna dog i Novgorod, den stad där hon tidigare hade levt under så många år. Ingen i det ryska furstehuset hade tidigare blivit vigd till nunna eller munk, vilket ger henne en särskild plats i den ryska kyrkan. Och ur ett svenskt perspektiv är hon den äldsta svenska historiska kvinna som är helgon i den kristna kyrkan. Hon har aldrig blivit kanoniserad på det sätt som sker i den katolska kyrkan. Det var först på 1500-talet som den ryska kyrkan officiellt fastställde helgonlängderna, men då hade hon redan vördats i Novgorod som helgon under århundraden. Hon intar dock en relativt undanskymd plats i den ryska helgonskaran, vilket bl a visas av att den äldsta bevarade ikonen av henne är från 1700-talet. Men den renässans som den ryska kyrkan har upplevt sedan Sovjetunionens fall har inneburit att även Anna av Novgorod blivit mera känd, och många ryskor som i dopet undfår namnet Anna har henne som sitt helgon.

Av Elisabeth Löfstrand, docent Slaviska institutionen, Stockholms universitet