I ett mångkulturellt samhälle är spänningen mellan olika kulturella och religiösa gemenskaper och staten mer eller mindre ofrånkomlig. Den märks inte minst på utbildningsområdet, där statens behov av kontroll och de religiösa samfundens behov av ekonomiskt stöd till utbildning inte alltid så enkelt att förena.

Varken för akademien med sitt ideal om vetenskaplighet eller för den friare folkbildningen är en lösning självklar. Hur de ortodoxa kyrkorna ska lösa sina växande utbildningsbehov är därmed inte självklart. Flera initiativ är aktuella.

Vi vill här och i Vax och guld inleda ett samtal i frågan. Och vi gör det med två artiklar, en i form av en intervju med Erik Amnå, som bland annat är ordförande i Bilda men också ligger bakom utredningen av en statlig imamutbildning i Sverige, och en av Michael Hjälm, samordnare för Ortodox bildning och kultur.  Tanken är att följa upp frågan med ytterligare inlägg framöver.

Erik och Michael är överens om att det krävs initiativ både från akademien och folkbildningens håll för att möta olika religiösa gruppers behov. Högskolor, universitet, studieförbund och folkhögskolor måste aktivt söka former för samspel och samverkan med dessa grupper men också med varandra. Initiativen måste samordnas för att de inte ska bli återvändsgränder i en utbildningslabyrint. Det är önskvärt att kunna se hur den ideella ledarutbildningen i församlingarna hänger samman med den mer kvalificerade utbildningen av präster. Men det utmanar gängse gränsdragningar och stödformer.

All utbildning bidrar till att utveckla och formulera hur den religiösa gruppen ser på och presenterar sig själv i sitt sammanhang. Detta är av avgörande betydelse för dem själva, men också för samhället i stort.

Läs artiklarna i diskussionen här:

091009: Erik Amnå: − Dags att skörde frukterna av frigörelsen

091009: Michael Hjälm: − Viktigt med frizoner där kyrkorna själva har initiativet