Westminster och Sundsvall - två exempel på levande smågrupper

 

 

Bild.Förnyelse i många församlingar

Som ett led i att sprida Levande smågrupper också i katolska församlingar reste några Bildamedarbetare tillsammans med ett par katolska medarbetare till London i maj 2011 för att hämta inspiration. Vi fick möta både ansvariga ledare, präster och smågruppsledare från några församlingar.

Mark Nash är en av de engagerade bakom stiftet Westminsters satsning på smågrupper:

– Av stiftets 220 församlingar är det idag 160–170 som arbetar med smågrupper. Vi har hållit på sedan 2004 och i 60–65 % av församlingarna fungerar det riktigt bra, säger Mark Nash.

Grundligt förarbete

Man gjorde ett grundligt förarbete genom att samla alla stiftets präster under flera dagar för att ge tankarna

bakom smågrupper. Sedan blev det storsamlingar med församlingsfolk innan den första säsongen drog igång. En

nyckel i arbetet har varit de studiematerial som tagits fram till varje termin.

– Även om prästerna är viktiga fungerar de sällan som gruppledare. Viktigast är att de stöttar arbetet. De flesta prästerna accepterar smågrupper idag. Vi kanske har fyra–fem grupper i snitt per församling, men det finns också exempel på upp till 15 grupper, berättar Mark Nash.

Han listar fyra faktorer för att få framgångsrika grupper. Goda resurser med bra samtalsmaterial, minst två

entusiastiska ansvariga ledare per församling, en stöttande präst och en aktuell lista på intresserade deltagare.

– Idag är smågrupper en naturlig del för oss och inget extra lyxigt i vårt församlingsliv. Vi jobbar hårt med

detta, säger Mark.

Två fördelar

Fader Michael O’Boy är en av stiftets ansvariga präster i arbetet. Han ser främst två fördelar med smågrupperna.

– För det första drar grupperna människor närmare varandra. Här i katedralen kan det komma 4000 till mässan på en söndag. Tidigare var man en gemenskap av främlingar,

men genom smågruppen firar men nu gudstjänst med personer man känner, i en gemenskap av vänner. För det andra stärker det vårt förtroende för varandra. Man får lära sig att artikulera sin tro, tala personligt om sin tro

och det gör att man växer som kristen, berättar Michael O’Boy.

Det finns präster som varit tveksamma till smågruppsarbetet och inte bejakat det. Han berättar om en sådan präst som flyttade till en församling som hade 12–15 grupper. Den nye prästen hade plötsligt inget val.

– Han kunde varken blunda för allt det positiva han såg eller stå i vägen för det. Och på det sättet fick han sakta ändra inställning, säger O’Boy.

 

Bild.Levande smågrupper i den katolska församlingen i Sundsvall

I Sundsvall finns Conny Årlind och Daniel Adner, präster i den katolska församlingen. Båda var med på en inspirationsträff i Hagakyrkan. De har tankar kring hur Levande smågrupper/Smågrupper i Kyrkans liv kan spridas i stiftet.

– På prästmötet i Umeå i höst (2011) kan det vara viktigt att berätta om smågrupper och samtidigt låta prästerna få en försmak av vad en smågrupp kan vara. Sedan kan det också vara värdefullt att få höra från en lekman som berättar vad en smågrupp har betytt. Det kan hjälpa oss präster mycket, säger fader Daniel.

De betonar att det samtidigt är viktigt att alla förstår att satsningen är sanktionerad centralt av stiftet.

– Och eftersom de flesta av oss präster har mycket att göra finns nog möjligheterna i att hitta lekmän som är intresserade av att satsa på smågrupper, säger fader Conny.